En lite ovanlig torsdag

Nu var det så länge sedan jag gjorde något inlägg på bloggen, så jag har verkligen gått och väntat på att något särskilt skulle inträffa.

 Det händ sig i alla fall i torsdags kväll att vi gjorde en utflykt till det lilla Västmanländska samhället Strömsholm.
Där finns ett ställe som heter Jazzens museum, som har olika artister varje kväll. Denna afton var det den lille fryntliga dalmasen Kalle Moraeus.

Temat för hans genomförande av showen var hans uppväxt och olika musikstilar genom åren han hade varit med.
I mitt tycke var det lite för mycket av jazz, vilket man inte förknippar honom med, men i det stora hela var det en riktigt bra genomförd musikkväll med Kalle och inte att förglömma hans eminenta femmanna orkester.

Tradition

En av sommarens begivenheter när ett antal "Rotapar" träffas och spelar ett par golfrundor och umgås i all gemytlighet. I år hade vi dessutom ett helt fantastiskt väder på västkusten där vi träffades.

 Vi började den här gången med att komma till en fantastisk villa vid havet, likväl på landsbygden. Platsen var Torslanda utanför Göteborg.

 Värdparet här var Inger och Rune Hansson, vilka har många Rota-
månader bakom sig.

 Deras närmaste grannar var de här skönheterna. Det är frigående köttdjur som tillhör en gård med egen köttbutik.

 Visst är väl den här långhåriga kossan väldigt vacker.

 Nu till golfen: Det här är entrén till S:t Jörgens GK som är en ganska krävande bana med många hinder och andra svårigheter

 Redan på första hålet började svårigheterna med ett till synes lätt korthål, men det fanns en bunker som vaktade green och naturligtvis så hamnade jag i den. Här är nu våra damer som gör sig redo att starta dagens runda med förväntan i blicken.

 Hål nummer åtta är också ett korthål, men omvänt gentemot ettan så går detta hål rakt uppför och ingen av de alerta pojkarna lyckades på en gång. När summeringen var klar så stod Rune högst upp på pallen.

Efter en mycket trevlig kväll med massor av god mat och dryck hos familjen Hansson så träffades hela gänget på Mattssons hemma-
bana Sjögärde Golfklubb en bit söder om Kungsbacka för att fortsätta turneringen. Den här banan är av helt annan karaktär än gårdagens, det är en ren parkbana, vilket jag ju är van med hemifrån så mina förhoppningar var stora.

Dagens värdinna, Mona, som för det mesta är glad och positiv och den här dagen var inget undantag.                                                      

Efter dagens varma men jättetrevliga golfrunda samlades alla hos Mona och Oswalds mysiga boende som ligger nära Kungs-

backas centrum. Först blev det lite svalkande dryck, som under kvällen följdes av en middag helt i en femstjärnig restaurangs anda.

Efter all mat och dryck så summerades dagens golf och där blev det förvånande nog undertecknad som drog det längsta strået.
Kära vänner: Inger och Rune, Mona och Oswald, Gunilla och K-G, den här traditionen hoppas i skall fortgå många gånger mer och Marianne och jag tackar er alla. Ha en fortsatt bra sommar.

Jobbiga veckor

Ja, jag vet att jag inte skrivit något på några veckor och det beror på att jag hade hoppats att få skriva något positivt om mitt golfspel som pågått med olika tävlingar under både Strängnäs och Gripsholms golfveckor. Jag har verkligen inte gjort mig förtjänt av någon segercigarr men man kan väl låtsas i alla fall.

Golfvädret har varit varierande, men sista veckan har det varit helt i min smak, sol och  +25-30 grader.

Som sagt, efter de här två veckornas miserabla spel blir det till att börja träna på nytt igen, jag har två dagar på mig, sedan skall vi åka till Torslanda där goda vännerna Inger och Rune bor. Vi skall spela på deras hemmabana S:t Jörgen och det blir väl någon form av tävling för dom kommer även att gästas av Gunilla och K-G samt Mona och Oswald, vilka vi också skall våldgästa i Kungsbacka och spela på deras hemmabana Sjögärde.

Ruskigt

Det här är en saga, helt tagen ur min egen fantasi. Den handlar om midsommaren som av en del beskrivs som en trolsk tid.

Handlingen utspelar sig i slottsparken vid det gamla slottet där Gustav Vasa lät kasta sin son i fängelse i de fuktiga och mörka valven under det.                                                                         

Det gamla slottet sett från parken

 Två barn har av någon okänd anledning blivit utplacerade på en stor gräsmatta, massor av folk samlas för att få en glimt av något som väntar. Än så länge vet ingen vad, men nyfikenheten tar över.

 På ängen placeras ut ett stort kors och folk börjar genast att tala om korsfästelse, så spänningen stiger och människorna väntar tåligt.

 En mamma försöker trösta sina barn, det är troligen deras kam-
rater som blivit utkastade på gräset i väntan på sitt öde.

Plötsligt kommer det människor, utklädda i konstiga dräkter och bärande på stora runda ringar klädda med olika växter, som nog har sin betydelse i sig själva, men verkar mycket mystiskt och skrämmande för oss som inte vet något om det rituella beteendet.

Än mer skrämmande klädsel hade den här mannen som jag antog vara bödeln. Vad är det för konstigt han håller på med här kan man ju undra. Mer och mer folk samlas runt honom för att få en glimt av hans göranden. Se hur han kastar sina blickar på de båda barnen vid sin sida.

Det visar sig att korset hade blivit kamouflerat med växter som redan var framkörda av ortsbefolkningen och plötsligt hördes en order från bödeln att människorna skulle lyfta upp korset och bära iväg med det till en plats så alla kunde se vad som skulle utspela sig
Ingen av de närvarande vågade protestera så man lyfte upp det och tågade till den angivna platsen.

Som på en given signal kommer det en hop män i olika åldrar rusande med hiskeliga stänger som i toppen var försedda med stora metallkrokar som dom genast satte igång att attackera det stora växtbeklädda korset med så aggresivt att det reste sig mot den regntunga himlen.

När så det stora korset stod på plats så tyckte vi nog att det var dags att fly från de väntande ruskigheterna, för alla barn hade blivit så uppsluppna nu av det ohyggliga som väntade. Till och med en del av den vuxna publiken började nervöst att i kör sjungande tillkalla några små grodor under en väldigt falskklingande melodi.
Vi är både glada och tacksamma att vi slapp se avslutningen på de ruskiga saker som väntade.
Väl hemma så kopplade vi av med lite potatis, sill och snaps enbart för att glömma det vi under dagen bevittnat.

2014

Som vanligt på midsommarafton så finns det några eldsjälar inom vår bostadsrättsförening som anordnar lite firande på gräsmattan mellan husen.

 Dagen till ära så var det faktiskt lite solsken, men ack så kallt

 Det hade inhandlats ett antal smaskiga tårtor och om man ville ha något att dricka till så fick man hålla med det själv.

Min kära hustru är en av dom som tycker om att pyssla och pynta

 så visst blev väl resultatet mycket lyckat. GLAD MIDSOMMAR TILL ALLA önskar både Marianne och jag.

onsdag

Det är en ovanlig kväll den här försommaren, det är faktiskt riktigt varmt och fint väder.

 Sommartid, varje onsdagskväll samlas olika teman, ikväll var det i huvudsak amerikanska 50 och 60-talsbilar.

 Man ser med vilken passion ägarna vårdar sina bilar och när jag ser

 dessa tjusiga fordon så blir jag verkligen nostalgisk. Visst var väl bilarna mycket snyggare förr?

 Själv var jag lycklig ägare till ett antal av sådana gamla skönheter, naturligtvis bara en åt gången, på den tiden då fotografiet av mig högst upp togs.

 Som sagt var, så varje vecka kan man skåda de olika åken

 Det här åket kan man verkligen kalla cabriolet

 Det går inte att låta bli att beundra hur det går att hålla de här gamla bilarna med så blank och välskött lack

Det samlas naturligtvis även annan motorintresserad publik för att umgås och utbyta erfarenheter. Det här hembygget är väl ganska läckert.
Nästa onsdag är det förmodligen dags för motorcyklar och det är ju också trevligt att se.

BOSSE 70

Igår fyllde gode vännen tillika golfkompisen m.m. BOSSE WESTH 70 år 

 På den här bilden ser han en aning trött ut och det är nog helt i sin ordning efter att ha blivit rikligen firad hela dagen.

 På kvällen var det fortfarande full fart av både barn, barnbarn och vänner som samlades hemma hos Bosse och Wenche.

 Hela kvällen förflöt under mycket skratt och trevlig samvaro så det blev närmare midnatt innan lugnet lade sig hos Bosse och Wenche.

 Bland alla presenter som hamnade hos Bosse så var det presenten som han gav sig själv den allra finaste, nämligen en 10 veckors gammal hamiltonstövare.

Jag har aldrig tidigare sett en valp vara så trygg och fullkomligt social i en helt ny miljö och bland så många människor på en gång.

Barnen lekte med hunden, som förresten heter JACK, hela kvällen och naturligtvis tog sedan tröttheten ut sin rätt och han somnade i Wenches knä.