Nytt försök

Jag har haft problem med överföringen av bilder från kameran till datorn, men jag gör ett försök igen.
Jag har visserligen missat en dag som bestod av att vi fortsatte vår upptäcktspromenad, denna gång i "gamla staden" men förhoppningsvis skall tekniken fungera nu så det blir flera stadsvandringar. Nu fick det bli bilder med telefonen.

 Igår spelade jag min första golfrunda på det här resmålet och det var på en bana som heter ALTO golf. Mina medspelare var Monika och Håkan Agemalm. Banan i sig var ganska trevlig med rätt så snabba greener och väldigt välskött i sin helhet. 
Gubbarna här ser ju rätt glada ut trots deras usla spel, för vi blev fullkomligt utklassade av Monika.

Efter att ha spelat färdigt och faktiskt även njutit av golfrundan och solskenet i 4 timmar så kopplade vi av en stund med lite förfriskningar i baren. Summa första golfdagen: Positiv upplevelse!

Lagos februari

Ja, nu börjar 2019 års resande och denna gång blev det med den välkända longstayarrangören 

Våra värdar för tiden vi är här, Lola och Stefan.

 Som du ser ovan så blev resan till Algarvekusten i södra Portugal, vilket är ett nytt resmål för oss. Vi kom fram igår, så dagen kommer att användas till att upptäcka staden efter att vi träffat våra värdar.
Vi har våra vänner Monika och Håkan som varit här tidigare och har lovat att guida oss idag.

 Vi bor på ett hotell som heter Marina Club, det på bilden ovan.

Detta är än så länge vad jag kan visa av strandpromenaden och den verkar ju vara något för Marianne att promenera på.

Jag har gjort lite research om platsen och detta har kommit fram:

Lagos är en stad i västra delen av Algarve i södra Portugal. 17 500 invånare i kommunen 31 048 invånare (2011).

Lagos, som har en väl skyddad hamn, var under 1400- och 1500-talen utgångspunkt för flera upptäcktsresor. Lagos har även varit känd för sitt sardinfiske. Staden förstördes delvis under jordbävningen 1755.^[1]

Jordbävningen inträffade i havet nära Lissabon den 1 november (allhelgonadagen) detta år. Skalvets epicentrum har beräknats ha legat 200 kilometer sydväst om Kap Sankt Vincent. Jordbävningen försvagade, genom sin omfattning, Portugal som land och inverkade menligt på landets stormaktsambitioner.

Skalvet

Skalvet inträffade klockan 09.30 på förmiddagen. Skalvet varade cirka sex minuter och orsakade skada i Lissabon. En halvtimme efter skalvet kom en flera meter hög tsunami. Tsunamin drabbade även hela den portugisiska kusten, särskilt Algarve. Tre meter höga vågor drabbade dessutom norra Europa, och orsakade skada längs England och Irlands kust.^[1] I Spanien drabbades städerna Cadiz, Huelva och Sevilla av skador Lissabon drabbades också hårt av bränder efter jordbävningen och tsunamin. Branden varade i fem dagar innan den självslocknade, efter att förstört flera byggnader som klarat både skalvet och tsunamin.

Den sammanlagda dödssiffran tros ha hamnat på någonstans mellan 40 000 och 100 000, varav de flesta (30 000–90 000) i Lissabon-regionen. Jordbävningen förstörde mycket kultur i Lissabon. Kyrkor, museer och operor ödelades, liksom det kungliga palatset. Likaså förstördes det kungliga biblioteket med mer än 70 000 böcker och hundratals målningar gjorda av ett flertal berömda konstnärer. De kungliga arkiven, som hade material från upptäckare och sjöfarare som Vasco de Gama, förstördes likaså.^[1]

Ekonomiske historikern Álvaro Pereira har beräknat att 30 000 till 40 000 av stadens totalt 200 000 individer förolyckades i samband med jordbävningen och den efterföljande tsunamin. Pereira uppskattade den sammanlagda dödssiffran för Portugal, Spanien och Marocko, från jordbävningen och de efterföljande bränderna och tsunamierna, till 40 000–50 000

Bo på landet

Fördelarna med att bo i ett mindre samhälle är många. vilket jag som infödd storstadsmänniska fått erfara.
1995 gjorde omständigheter att vi flyttade från Stockholm till det lilla brukssamhället Åkers Styckebruk.
Visst var det lite skrämmande i början, för ingen av oss hade bott utanför Stockholm våra första 53 år.
Några av fördelarna skall jag här berätta om: När vi flyttade hit så behövde jag hyra en släpvagn, vilket jag gjort många gånger i Stockholm där man alltid behövde lämna en deposition som återbetalades när släpet lämnades tillbaka, här litar folk på varandra så någon avgift behövs inte, När jag hyrde första gången tog det väl någon timme innan jag var klar och då sa uthyraren att "det var så kort tid, så det lägger vi ihop nästa gång du hyr"
Ett annat exempel är att när man går till en butik och bara skall handla någon enstaka sak och man ställer sig i kassakön bakom någon som har mycket i vagnen, så erbjuds man nästan alltid att gå förbi. Nästa sak som vi inte var vana med var när vi var ute och gick och mötte någon så hälsade man alltid på varandra med ett hej eller liknande.
Som sagt, det är svårt att hitta nackdelar med att bo i ett mindre samhälle.
God fortsättning på det nya året!

Alla kommer vi dit förr eller senare

I brist på annat att skriva om, så kommer här lite poesi, vilket inte är författat av mig, men det är rätt träffande

ATT BLI GAMMAL

Att bli gammal är förbannat
man kan inte säga annat.
Det är rent helvetiskt
osympatiskt, oestetiskt.
Allting hänger, torrt är skinnet
trist är sinnet, svagt är minnet.
Munnen full av lånta tänder
bruna fläckar uppå händer.
Det år fel på hjärnkontoret
fast man kanske själv ej tror det.
Själen gråter, tanken sinar
hjärnans celler bortförtvinar.
Det är slut på erotiken
ingen liten vän i viken.
Ser på en med lystna blickar
kroppen värker, allting klickar.
Reumatismen pinar låret
rakt och stripigt hänger håret.
Ögonlocken som gardiner
ådrorna som serpentiner.
Huden nu en hop av rynkor
här och där syns stora skrynklor.
Tvi den lede, man vill kräkas
ingenting nu mer kan läkas.
Man kan inte säga annat 
allting är ju rent förbannat!!!!!!

Ensam hemma

Marianne kommer hem i morgon som tur är för det här är det sista

som är kvar på falukorven som avnjutits med potatismos tre dagar i rad. 

Fakta

Nu när man är hemma i kalla och regniga Sverige igen är det inte så mycket att skriva om, så för att inte bloggen skall "kallna" skall jag försöka att beskriva lite om platsen jag bor på..
Åkers Styckebruk som samhälle grundades 1580 av Karl den nionde och startades som ett brukssamhälle där bruket tillverkade kanoner. Kanontillverkningen pågick mellan 1588 och 1866.
Malmen för tillverkningen hämtades från Skottvångs Grufva.
Nåja, samhället utvecklades och bytte skepnad efter hand och bruket började tillverka valsar till stålverk och pappersbruk. Samhället i stort andas historia och det finns fortfarande en hel del mycket gamla byggnader kvar.

 Den gamla masugnen

 Stallet inom bruksområdet

 Ridhuset. (Där tillverkas numera vodka med namnet "Kanonvodka")  Finns på systembolaget

 Bruksmuseet, värt ett besök.

Den gamla bruksgården.

Befolkningen ökar inte särskilt mycket, för det byggs för närvarande inget nytt här.
Det bor c:a 2980 människor i Åkers Styckebruk nu. På de senaste 20 åren har invånarantalet ökat med 208 personer!!!
Men vi trivs så bra här.

Djävulskt

Har du din julstjärna ”felvänd”? Hänger den med udden nedåt är det nämligen, historiskt sett, en markering på att man tillhör djävulen.
– I många länder är det fortfarande extremt känsligt, säger teologen Arne Wiig.

Stjärnan i våra fönster är symbolen för stjärnan som ledde de tre vise männen till Jesus i krubban.

Under åren har modellerna blivit allt fler, och de har olika många uddar och färgerna växlar.

Symbolisk betydelse

En stjärna, den med fem uddar, är ett så kallat pentagram och den har en historisk symbolisk betydelse.

Symbolen har använts av magiker och präster, främst i främre orienten sedan tusentals år.

Pentagrammet finns även i flera kyrkor. Det berättar teologen och religionhistorikern Arne Wiig i Uppsala.

”Spetsen nedåt en markering på att man tillhör djävulen”

– I många länder är det fortfarande extremt känsligt, som i USA, där är ett pentagram med spetsen nedåt en markering på att man tillhör djävulen, säger Arne Wiig. Udden som pekar upp, pekar mot det goda. Pekar udden ner så blir det som två horn, som på en get som är symbol för djävulen.