Fascinerande bana

 Idag har jag spelat en tävling på den fantastiskt fina och välskötta banan LO ROMERO som ligger i anslutning till den lilla trevliga staden PILAR DE HORODADA.

Det här är det omtalade 18:e hålet, där jag f.ö. förlorade två bollar idag.

Marianne tog den här bilden där den omtalade greenen syns. Den här banan är så fascinerande att spela så resultatet man presterar är en bisak.

Följande bilder får tala för sig själva. Det satt en sådan här tavla på alla platser där respektive djur finns, men de höll sig undangömda för mig i alla fall. Det enda djur som jag såg var några ekorrar.

Nostalgi

 Idag, söndag och strålande väder så bestämde vi oss för att ta en tripp till vårt tidigare resmål San Pedro del Pinatar 

Den här kvarnen är nog San Pedros kännemärke. Kanske symbol för historien om Don Quijote av La Mancha, ligger här i regionen, som enl. talesättet slogs mot väderkvarnar. 

Den tragikomiske riddaren Don Quijote är en av litteraturhistoriens mest älskade karaktärer. Det är lätt att skratta åt honom när han slåss med sina väderkvarnar. Men Don Quijote lär oss att vi ska vara idémänniskor och att man kan slåss även för en till synes förlorad sak, som rättvisa och medmänsklighet. Det menar den svenske socialisten Ture Nerman i denna analys av Cervantes klassiska roman. Artikeln bygger på en föreläsning som Nerman höll 1936. Det var en tid då fascistiska krafter var på frammarsch i Europa och allt verkade hopplöst. 

Vi tog först en rätt lång promenad längs den fantastiska stranden som leder bort till Lo Pagan, som är en egen liten stad egentligen.            

Naturligtvis så stannade vi till vid ett tapasställe som hade uteservering, Jag tog min favorittapas som heter "bouquerones fritas" och består av friterade hela sardiner.

Nästa mål blev den långa bilfria promenaden efter det mycket salta innanhavet Mar Menor med en salthalt på 4,5 % Medelhavet har 3,7 %. Det som syns på bilden ser ut som fallfärdiga träbryggor, men det är ramper ner i vattnet för det sägs att leran i detta grunda hav har en läkande förmåga mot de flesta sjukdomar.

Mar Menor är är en stor lagun på Iberiska halvön. Med en area om 135 kvadratkilometer är den Europas största saltvattenlagun. Den skiljs från Medelhavet av den 22 km långa sandbanken La Manga. Lagunen ligger i provinsen Murcia, några kilometer öster om staden Cartagena, i sydöstra Spanien. 

Här går vi tillbaka in mot staden och det ni ser är Medelhavet på vänster sida och Mar Menor på den högra.

Här kan du läsa lite om vad som försiggår i detta vatten,

Invid strandkanten stod den här flamingon på ett ben och sov, det var en bedrift eftersom det blåste en del.

Ute i ödemarken

 Idag var golftävlingen förlagd till en bana som heter VISTABELLA, vilken låg några mil inåt landet, men väldigt högt upp i bergen.

Banan hade en ganska varierande utformning med stora delar av ökenkaraktär som man helst skulle akta sig att slå bollen till.

När jag startade (jag gick i första boll) så blåste det enligt uppgift 21 sekundmeter och du ser bakom mig hur sanden virvlade upp.

Förutom ökenområdena så tycks banarkitekten vara förtjust i sandbunkrar, speciellt runt greenerna. Här kan man också se hur all växtlighet böjer sig för vinden.

Banan var också byggd så att man på ungefär hälften av hålen var tvungen att spela bollen över en stor damm.

Sammantaget så är jag ganska nöjd med banan, men jag får nog ändå erkänna att de banor som jag har spelat på i Sverige är i regel mycket lättare för min standard.

La Finca

 Så har man då fått spela på en riktig mästerskapsbana och det var i och för sig en upplevelse. Banan La Finca (gården) ligger i något som ser ut son en gammal vulkankrater, för hela banan är omgiven av höga berg som ser ut som lava. Jag vet inte om det är så, men jag tror det. 

Det är nog den längsta bana som jag har spelat för enl. min stegräknare kom jag upp i 19000 steg och det visade 12, 1 km. Tråkigt nog så måste jag spela från gul tee för det finns inte någon slope för herrar på röd och då har jag ganska liten chans att hänga med de yngre "gubbarna" Jag är i alla fall nöjd med min egen insats idag.

Det här ser ut som ett fängelse, men det är en handgjord mur, sten för sten, som skall förhindra husen att kana ner i dalen.

Här ser man bergskedjan som går runt golfbanan. Ganska imponerande.

Det var rejält med vatten på de flesta hål och inte särskilt brett för bollen att landa på om man inte räckte in på green.

Sådana här snygga soffor av kakel var placerade vid varje hål.

På det här korthålet kan man se att det var en viss utmaning att slå in på green.

Den här bilden tog jag bara för att jag tilltalades av utsikten.

Ett ganska tilltalande avslutningshål med ett ganska brett vattenhinder framför greenen.

Villamartin

 Torsdag och dags för tävling. Denna gång var det den fina banan Villamartin som fick äran att ha oss som tävlande.

Här är ett exempel på min vanliga otur. När tävlingen kom igång och vi hade spelat tre hål så undrade jag vad som var fel, för jag spelade bättre än på länge och låg under mitt hcp. Men så tornade molnen upp sig och regnet kom. 

Med regn så menar jag inte lite stänk utan det var skyfall, men jag fortsatte att spela bra till hål 7 och vad hände då? jo, tävlingen bröts för ospelbar bana, vilket det verkligen blev som du kan se så var det översvämning på greenerna. Undrar just om jag lyckas spela så bra någon mer gång, det blir ju ny tävling på ny bana om en vecka.

Jag tog en bild på vägen när jag åkte hem.

Ingen semester här

Idag har jag spelat på den mest krävande bana som jag någonsin varit på. Den heter Las Ramblas och är även den längsta i mitt tycke. Någon uttryckte "jävla Kalle ankabana" och jag är benägen att hålla med.

På 16 av 18 hål var det en ravin som man antingen skulle slå över eller så gick hålet parallellt med den och då gick hålet på skrå, så om man inte höll upp ordentligt så rullade bollen ner i ravinen. Ta t.ex. detta hål som fotot är taget från tee och fairway ligger högre än man står.

Vi spelade som tur var en 4-mannascramble och jag var tvungen att spela från gul tee, vilket visade sig att på 3 st. hål avstod jag från att slå ut eftersom min kapacitet numera inte räcker att "carra" 180 meter, men som tur var visade det sig inte vara några problem i alla fall, för laget bestod av två duktiga damer och från röd tee var det inga problem att nå fairway.

Lagets lagledare var relativt ung och långtslående och han tyckte banan var kul, men för mig var det både första och sista gången att spela här.

Vad sägs om detta hål där utslaget måste starta mellan träden.

Efter 17:e hålet fanns denna grav och mina tankar gick osökt till att det kanske var någon som inte hade orkat längre i dessa mördarbackar. Men skämt åsido, det var nog något annat.

Här står mina medspelare och diskuterar hur det här hålet skall spelas.

Mellan varje hål gick dessa slingrande vägar upp eller ner och på min stegräknare hade jag gått 17600 steg så i kväll är jag lite sliten.

Hur det gick för laget i tävlingen: Vi spelade på 64,8 netto och vinnarlaget hade 61,5 så vårt resultat räckte inte till någon prisplats.
 

vind i seglen

 

En riktigt blåsig dag i Torrevieja