40-åringen

 Ja, så har det då varit fest i två dagar. Therese, Helenes syster som också bor i Rota och har en italiensk restaurang som heter La Dolche Vita, fyllde 40 år. det började med att John hämtade henne på jobbet och satte en påse över huvudet på henne. Det är visst något italienskt påhitt. I den abonnerade restarangen (La Costilla) hade det samlats en stor del av playagolfgästerna som hade fått reda på att det skule bli dans och inget mer.

 När hon hade fått av sig sin huvudbonad och fick se alla människor som samlats fick hon nog en liten chock av samma slag som jag fick på min 70-årsdag, man känner sig ju lite generad också.

 Peter, en mycket populär trubadur, visserligen inte proffisionell, men fantastisk bra var hitflugen från Stockholm bara för att underhålla en kväll som denna. Här ser det ut som att han sjunger bara för Marianne.

 Två glada och lyckliga systrar.

 Det festliga med sådana här fester är att dom inte går till som i Sverge, där det ofta festas bakom lyckta dörrar, utan här kommer även folk från gatan in och även deltar i festligheterna och dansar till svensk musik fast dom inte förstår ett dugg.

 På dansgolvet var det inte stilla en minut på hela kvällen.

 Lena i ivrigt samspråk med norska Marianne och dom verkar ju ha det riktigt roligt.

 Jag kan inte begripa hur denne fantastiske sångare kan hålla ett så högt tempo i 4 timmar utan paus.

 Här sjunger Peter och Therese duett.

Dagen efter fick jag syn på Therese utanför min balkong iklädd röda långbyxor och skor med en blomma i håret och dessutom en flaska champagne i näven.
Nu var det inte så att det var mig hon kom för att träffa, utan hennes mamma bor i samma hus och hon kom med Helene för att hämta Ingalill, för en av hennes presenter var att bli bjuden på ett fint SPA i Jerez där dessa damer fördrev söndagen.

Tävling

 Dagens tävling var en "dold" bästboll och med risk att bli tjatig så vann Mona igen, denna gång i par med Nettan

 På en hedrande andraplats kom Elisabet och Calle

Inte nog med att Nettan och Mona blev etta utan deras respektive, som blivit lottade tillsammans var trea, nämligen Palle och Oswald

Klantig igen

Ja, så har jag då klantat till det igen. Jag tror inte att jag och köket passar ihop för när jag skulle göra sallad så råkade jag skära mig i tummen. Vidare måste jag tala om vad som hände häromdagen: Det kom några kompisar förbi där vi bor och naturligtvis bjuder man på kaffe för Marianne hade bakat bullar.
Jag erbjöd mig att göra kaffet för det är jag bra på. Efter en lång stund när kaffebryggaren hade tystnat så gick jag ut i köket för att hämta kaffet, men väl ute i köket såg det inte så trevligt ut för jag hade glömt att sätta kannan i kaffebryggaren.Det var kaffe över hela bänken och det hade runnit ner på golvet och det var dessutom en låda som inte var stängd så den glömmer jag aldrig mer att stänga.

Måndag morgon

Har ni någon gång känt er lite dumma? Ibland gör jag det, som när jag fyllde bensin i min dieseldrivna bil, några dagar senare skulle jag vara riktigt smart för eftersom vi bor i en privatlägenhet så måste vi ombesörja allt som behövs själva. Detta hände: Vattnet rann ner ganska dåligt i handfatet i badrummet så jag gick till affären för att köpa något medel som rensar avlopp. Jag hittade en burk med pedagogiska bilder hur man rensar avlopp så jag gjorde som det stod på burken men eftersom jag inte kan läsa spansk text så bra så uppmärksammade jag inte att det skulle hällas i tillsammans med hett vatten utan jag trodde att det skulle ligga till sig lite. När jag sedan slog i vattnet så var det totalstopp och jag försökte med allt, till och med ringde min son som är rörmokare men han antydde att jag hade något fel i huvudet som gjorde så.
Det blev att ringa efter en rörmokare som ordnade till allt för en kostnad av en euro i minuten och han höll på i 45 minuter.
Nästa dumhetskänsla hände idag. Vi skulle gå till posten närjag fick ett SMS som jag naturligtvis öppnade meddetsamma och läste det för hustrun som utan min vetskap hade gått in på postkontoret så där stog jag och läste högt för alla andra utom den som skulle höra det, inte undra på att dom tittade lite snett på mig.

Fredagstävlingen gick på El Puerto Golf och var en vanlig slaggolf, singelspel och som segrare stod Mona Mattsson som vann en flaska fint vin och ett presentkort på en av stans bättre restauranger nämligen La Parilla de Juan som har stans bästa grillade revbensspjäll. Där kan man också äta äkta KOBEKÖTT som verkar vara något extra. Nåväl Mona blev i alla fall jätteglad.

70-årsfesten

 Här är några bilder från min 70-årsdag som firades på ZEN

 Undras vad Svante och Åke har för allvarligt samtal

 Dessa människor är alltid glada, Yvonne, Gunilla,Peter och Ingalill

 Vid denna tidpunkt verkar det som att alla bara väntar på maten

Vännerna vid detta bord är: Margareta, Gunnar, Susanne, Ingemar, Lena, Märta, Ralf och norska Marianne

Jösses vilken dag

 Dagen började med att jag blev väckt med frukost och denna vackra blombukett av Marianne. Jag satte på datorn och kollade mejlen och även där hade jag fått gratulationer från vänner.

 Lite senare på dagen, vid lunchtid gjorde marianne en av mina favoriträtter nämligen tunna pannkakor som jag gärna äter med jordgubbssylt. Två av våra nära vänner (Mona och Oswald) kom med en inbjudan på en middag på valfri restaurang, gällde för två, så det blir efter tävlingen på fredag. Ingalill, Helenes mamma, kom utanför när vi satt på balkongen så jag ropade upp henne med att äta lite pannkakor så där satt vi fem och åt tunna pannkakor och drack champagne mitt på dagen.

 Onsdagar är "pubkväll" så vi gick som vanligt iväg men när vi kom till den vanliga puben (Dog and Duck) var den stängd så jag trodde att alla hade gått till den andra (La Moderna) så jag var på väg dit då Marianne plötsligt var hungrig och ville gå till ZEN och ta en matbit. Jag ville inte ha men hon sa "jag går i alla fall dit" så det blev att jag följde med. Väl framme och när vi kom in så möttes jag av mitt livs största överraskning: Helene och John hade bokat restaurangen och alla januarigästerna var där så och stämde upp i - jag må han leva - närjag kom in. Jag har i alla fall aldrig blivit så uppvaktad förr, till och med restaurangägaren gratulerade mig och jag fick en flaska fin sherry av honom.

 Av Playa Golf fick jag en ny golfbag, John hade nog sett min gamla och Helene kom med en ny tröja med texten: PEDRO GRANDE 70, snacka om att ha vänner. Kvällen fortsatte med god mat och dryck vilket jag inte heller behövde betala. När det var dags att gå hem, trodde jag, drog färden vidare till puben ´"Paddys" där vännerna bjöd vidare.

Efter en ganska sen kväll kan jag bara summera det så här: Marianne och alla ni som var med :  Jag vill ge er en stor kram.
Jag kan inte förstå hur ni alla kunde vara så nollställda fastän ni visste det här flera dagar tidigare. Jag anade absolut ingenting. TACK, TACK, TACK