/ 36.51361; -6.27722
Cádiz (
arabiska: قادس,
Qādis) är en
hamnstad i
regionen Andalusien,
Spanien. Staden är en av världens äldsta sjöstäder, anlagd omkring år
1100 f.Kr. av
fenicierna. Cádiz är
huvudstad i
provinsen Cádiz och har 130 561 invånare (2007); invånarna kallas
gaditanos. Staden är den äldsta i
Europa som har varit bebodd oavbrutet.
Cádiz ligger på nordligaste klipplatån av en långsmal landtunga som skjuter ut från ön
Leon i
Cádizbukten och omges av en vall med
bastioner samt de detascherade verken
Cortadura San Fernando på landtungan i söder och
San Sebastian väster om staden; den befästa bron Puente Suazo leder till fastlandet. Tre
fort, som ännu finns kvar, byggdes för att behärska de inre och yttre redden:
Santa Catalina, Matagorda och
Puntales.
På ön Leon ligger
San Fernando med sjöarsenalen
La Carraca. Det finns flera badstränder i Cádiz, som drar till sig många turister. Varje år har staden en
karneval; en av världens mest kända karnevaler.
Bland offentliga byggnader märks den gamla och den nya katedralen på Plaza de la Catedral, den förra från 1260, den senare byggd 1722-1838. Den senare påbörjades av
Vicente Acero, men avslutades långt senare, varför byggnaden har drag av både
barocken och
nyklassicismen. Plaza de Mina ligger i mitten av staden och är uppkallad efter
Francisco Espoz y Mina, sedan ett
franciskankloster gjordes till ett torg år 1838.
Industrialiseringen slog igenom sent i Cádiz. Fisket är en betydande näring. Fastän Cádiz hör till Spaniens viktigaste sjöhamnar, är dess handel numera blott ett svagt återsken av forna tiders, då staden ensam förmedlade varuutbytet med spanska
Amerika.
Historia
Cádiz, det
grekiska Gadeira (τὰ Γάδειρα),
feniciernas Gadir ( גדר"fästning"), grundlades omkring
1100 f.Kr. av fenicierna som använde den vid deras handel med
stadsstaten Tartessos. Enligt en grekisk legend grundades staden av
Herkules efter hans tionde storverk. Under forntiden fanns ett tempel till den feniciske guden
Melqart i Cádiz.
Sedan hamnade Cádiz under
Kartago och var
Hannibals militärbas när han besegrade södra
Iberiska halvön. Därefter erövrades staden av
Scipio Africanus för
Roms räkning (
206 f.Kr.), som kallade staden
Gades. Rom använde staden som marinbas. Under kejsar
Augustus tid, fanns fler än 500
equites i Cádiz; fler fanns bara i Rom och
Padua. Det blev huvudstad i den romerska provinsen
Augusta Urbs Julia Gaditana.
Vid
romerska rikets fall bemäktigade sig
visigoterna staden, varefter de antika byggnaderna förstördes, och det därför finns få fornlämningar av betydelse. Från dem erövrades den 711 av
morerna; 1262 blev spanjorerna herrar över densamma under
Alfons X av Kastilien. Staden upplevde en renässans sedan
Christopher Columbus avreste därifrån till
Amerika på sin andra och fjärde resa. Därefter blev det ett centrum för den spanska handelsflottan. 1587 belägrades staden i tre dygn av engelsmannen
Francis Drake. Staden intogs därefter ett flertal gånger av England, innan
slaget vid Cádiz 1707 då de slutligen besegrades. Under alla dessa anfall skövlades staden.
Under 1700-talet överfördes den spanska handeln från
Sevilla till Cádiz, vilket innebar guldår för staden. Under den epoken blev det en av landets största kosmopoler, med betydande invandring från bland annat
Irland. Större delen av stadens historiska bebyggelse kommer från denna era. Guldåren tog slut med att
Lord Nelson för England återigen anföll mot slutet av århundradet. Staden var en av de få som lyckades behålla sin frihet när
Napoleon I stred om det europeiska herraväldet.
Cádiz Cortes (parlament) blev under början av 1800-talet centret för den liberala oppositionen mot
Joseph Napoleon Bonaparte och 1812 antogs den spanska konstitutionen där. Detta ledde så småningom till att
Ferdinand VII av Spanien fänglsades där, vilket blev upptakten till
slaget vid Trocadero (1823). 1868 var Cádiz utgångspunkten för den revolution som störtade
Isabella II av Spanien. Efter införandet av
federativ republik (1873) blev de
socialistisk intransigenterna herrar över staden, vilken dock samma år befriades av regeringstrupperna.
Det
romersk-katolska stiftet
Cadiz y Ceuta tillhör ärkestiftet Sevilla, och grundades 1263 efter
Reconquista. Stiftets mest kända person i historien är sannolikt
Juan de Torquemada.