Jaktmorgon

Idag frångick jag mina vanliga promenader i motionsspåret och fick

 följa med min gode vän Bosse ut för att jaga hare. Det var c:a 7 grader kallt och väldigt tyst och fridfullt i skogen när solen så sakta steg allt högre på den klarblå himlen.

 På den här bilden kan man riktigt ana hur naturen så sakteliga håller på att vakna upp till en strålande dag.

 Väl inne i skogen släpptes hunden fri att på egen hand söka rätt på spår efter någon hare och det tog väl någon halvtimme så hördes skallet och vi visste att han fått upp ett spår.

 Hunden är utrustad med ett GPS-halsband och här står Bosse och lokaliserar var han är och åt vilket håll han driver haren.

Efter att ha sprungit någon mil så hade haren sprungit ut på en trafikerad väg och då tappade hunden bort spåret, men jag vill lova att det är en fantastisk upplevelse och även spännande att vara med på en sådan här jakt, även om haren klarade sig den här gången. Jag ser fram emot att få vara med flera gånger.

Äntligen igång

Efter c:a ett halvår med diverse krämpor och annat elände så har jag äntligen kommit igång med träningen inför golfsäsongen 2017.

 Jag spelade förvisso golf ända fram till september, men jag var ju tvungen att åka golfbil, vilket inte är så upphetsande.

Nåväl, nu har jag med vännen, grannen och golfkompisen Owe som stöd och inspirationskälla kommit igång med att börja promenera. Första dagen blev det fyra kilometer på den lokala motionsslingan och jag vill lova att det känns nu när jag har vilat ett tag.
Jag måste tillstå att det är ganska skönt att ge sig ut på morgonen fastän det är 7 grader kallt, men det är fridfullt i skogen och vackert också.
Kanske jag kan hålla Owes tempo om någon vecka, bara jag inte ger upp för att jag får lite ont här och var. Målsättningen är i alla fall att kämpa på, för jag vill helst inte spela tävlingar från en golfbil, för det distraherar min lilla hjärna för mycket.