Sista tävlingen

Idag var det månadens sista tävling och det var finalen om månadens mästare, d.v.s. den som spelat bäst sammanlagt i singeltävlingarna under november.

 Ledarbollen bestod av Bengt, Åke, Perre och Anders.

Själv spelade jag väldigt dåligt när det äntligen gällde denna viktiga tävling. Det blir nog att inse att åldern tar ut sin rätt vad gäller att slå långt, så en 6-tusenmetersbana från gul tee börjar bli  övermäktig. 
När så det hela var över så tronade Bengt Isaksson i herrklassen och Maggan Johansson i damklassen överst i prislistan. Själv kom jag på en delad 5:e plats.

Irish rumble

Dagens tävling var en variant av Irish Rumble, den gick till som följande: Det var 4-mannalag, hål 1 - 5 räknades bara ett resultat, hål 6 - 10 två resultat, hål 11- 15 de tre bästa och de sista tre hålen räknades alla fyras poäng. 

 Tävlingen spelades på en attans lång och jobbig bana som heter Hacienda Requelme, som är lite spektakulär för det är förskräckligt långt mellan hålen. Det tar c:a 5 timmar att gå den. Enligt stegräknaren så blev det ungefär 19000 steg. Hålen i sig består av sand med massor av små konstiga buskar där bollen försvinner om den hamnar där, så med precision i slagen kan man få bra resultat.

 Det var också en del vatten som skulle tacklas på ett vettigt sätt.

 Det var fem prisplaceringar, men jag nöjer mig med att presentera de tre första. Ettan var smått överlägsna med sina 90 poäng, de bestod av Susanne, Irene, Ing-Marie och Jörgen. Stort grattis!

 Andra pris tog kvartetten Gunilla Ingvor Christer och Bernd, de hade 86 poäng.

Med 86 och något högre hcp blev detta lag trea: Elisabeth, Pedy, Christer och undertecknad. Det gjorde vi bra:

Match

Idag spelade vi matchspel mellan Sveriges framsida (östra sidan) och baksidan (väst) Det var 7 bollar, alltså 14 spelare i varje lag.

 Tävlingen spelades på den fantastiskt vackra banan Lo Romero, som ligger strax utanför Pilar de la Horadada, som i sig är en liten mysig stad. Jag har nog kommit i den åldern då jag tycker att en bana som är en bra bit över 6000 meter känns som nära min gräns. Jag lyckades i alla fall vinna min match med 3 - 2.

Inte helt oväntat så vann "östlaget" med 8.5 mot 5,5 och här står de båda lagledarna, där en av dem stolt visar upp vandringspriset, gissa vem.

Långkörning

Idag blev det en utflykt till den verkligt långsträckta staden LA MANGA som ligger mellan Medelhavet och innanhavet Mar Menor.

 Det var en rätt kylig dag, 16-17 grader men väldigt blåsigt så det var inte särskilt behagligt. Kanske börjar man bli bortskämd vad gäller vädret. Vi var på en golfbana som heter La Manga golf, dock utan att spela, tog bara en kopp kaffe och tittade lite på utsikten från klubbhuset tillika hotellet på banan.

 Nerfarten till drivingrangen med ett litet konstgjort vattenfall

Singel på Hacienda Alamo

Dagens tävling spelades på vad jag vill påstå är en ökenbana. Den heter Hacienda del Alamo och är relativt platt, med säkerligen de snabbaste greenerna som någon av oss spelat på tidigare. Det var 62 startande.

 Stora fält av sand som det gällde att komma över från tee.

 Klubbhuset går inte heller "av för hackor"

 Redan innan start ser man att spelarna bylsat på sig ordentligt, för det var bara c:a 14 grader i luften, men det blåste minst 10 sekundmeter så kyleffekten gjorde att det nästan kändes som svensk höst.

 Mina tre medspelare Ann-Marlen, Maggan och Peter

Inte nog med blåsten som till största delen var konstant kraftig så var vi med om någonting både skrämmande och obehagligt,   nämligen en trombliknande sandstorm som varade kanske 15-20 minuter. Det som syns på bilden är ingen dimma utan sanden som flög i luften och trängde in överallt i kläderna, håret och t.om innanför kläderna. Vi spelade i alla fall färdigt hålet trots sanden.

 Prisutdelningarna efter varje tävling är alltid på ett hotell som heter Lodomar i samband med happy hour, så ingen behöver sitta kvar efter tävlingen och vänta på pris. Prisutdelningen förrättas alltid av våra fantastiska golfvärdar Gunilla och Ola.

 Dagens förstapristagare i respektive dam och herrklass blev Kerstin Fröberg 85 slag netto och Per Erik Söderberg med 73 slag.

 Plats nummer två med 85 slag är Maj-Lis Berg och herrklasstvåa blev Bengt Isaksson 77 slag.

Tredjeplatsens dam blev Ing-Marie Jansson också 85 slag och herren var Jan Hemminger med 79 slag.

Blåsigt

Idag hade vi en lagtävling (scramble) på El Valle. Det blåste friskt från nordväst och det var nog inte långt ifrån storm i byarna. Emellanåt var det svårt att stå stilla när man skulle slå. Vi som gick ut tidigt frös nog en del också, för det var bara 12-13 grader på morgonen. Trots kyla och blåst var det fantastiskt nog 79 startande.

 "Mitt" lag bestående av Anita, Claes, Nickan och jag. Vi kom visserligen inte på prisplats, men det var nog inte så många som hade lika trevligt som vi.

 Det var sådana här höga klippor på flera platser längs banan. Om ni tittar nära toppen på vänster sida så är det ett par grottor som man bara kan gissa vad de använts till. Jag har en tanke om det, nämligen att de kanske användes till att låta t.ex. olydiga ungar placeras där på kvällen och få stanna över natten, då vågar dom inte vara olydiga en gång till.

 Anita avvaktar med att slå i väntan på att framförvarande skall gå undan, för här var det medvind.

 Så till pristagarna: Förstaplatsen, med det överlägsna resultatet 59 slag netto, presterade Maya, Bo, Ingvar och Anders- Stort Grattis

 Andraplatsen med netto 61 belades av en trio: Kerstin, Bengt och Leif.

Plats tre spelades hem av Annika, Carin, Sakari och Per. 62 slag

???

I morgon skall jag spela tävling på en bana som heter EL VALLE, så idag åkte vi dit för att jag skall hitta dit i morgon bitti.
Det som slog mig var nog att jag tyckte det var lite löjligt lackade golfbilar.

Sällskap

Idag spelades en lottad sällskapsrunda på en för mig ny bana som heter RODA GC  Det var endast drygt 30 startande, men kanske beror det på att det blåste rätt rejält, samtidigt som banan har väldigt långa hål. 

 Alla har lite olika förberedelser inför starten.

 Mina tre lottade spelkamrater Bengt, Maj-Lis och Irene vid en kortare paus i spelet. Här finns aldrig någon stipulerad paus, utan man får äta sin medhavda förtäring när man t.ex. väntar på att få slå ut.

Det här hålet kostade mig en boll för jag nådde inte riktigt över hela sjön, utan jag fick gå till droppzonen och fortsätta.

La Torre

Ja, som sagt så har det varit tävling på den oerhört vackra banan La Torre. Den är bara par 68, men har mängder av svårigheter, såsom många bunkrar och vattenhinder. Du må tro att jag provade alla hinder, så min placering vill jag helst slippa att redovisa. Men det fanns andra som behärskade spelet i alla fall. Det var 85 startande.

 Här syns våra golfvärdar som förbereder prisutdelningen, som var sju priser i vardera herr och damklass och jag var verkligen inte i närheten. Herrarna spelade från gul tee.

 Förstapriset togs hem av Christer med 63 slag netto och Kerstin som hade 65. Christer sade något riktigt träffande, det skall tilläggas att förra tävlingen hade han 20 poäng. Han sade: Ni som har sett mig spela förut skall tänka på att GE ALDRIG UPP, för rätt som det är lyckas man med allt.

 Andrapristagarna var Anders med 68 och Birgitta med 65slag. Anders är för övrigt 80 år.

Härnäst kom Lennart med 68 slag och Caisa som hade 66.
Nästa spel blir en lottad sällskapsrunda på en bana som heter RODA nu på lördag, så en vilodag blir det.

Här igen

Så var vi då tillbaka till samma mål som förra hösten, nämligen den fina kuststaden San Pedro del Pinatar.

Detta är stadens kännetecken, d.v.s. rondellen som är infarten till sta´n

 Det finns ett antal strandpromenader runt om i omgivningarna, t.ex, den här som går mellan Medelhavet och Mar Menor, som är ett innanhav.

 På vänstersidan ses ett antal bryggor ut i vattnet och där badar man samtidigt som man kletar in sig med lera, vilket sägs ha en lindrande effekt mot diverse krämpor. Själv har jag nog lite ont hellre än att prova på den metoden.

 Det här är väl lite beskrivande om lerbadandet

 Stränderna börjar så smått att återhämta sig efter den stora översvämningskatastrofen som inträffade i september i år

Den här strandpromenaden går jag varje morgon nu när Marianne inte är här, för det finns inte mindre än 10 cafe´er och barer den vägen.

Liten översikt av den närmaste geografin