Jag saknar

Idag var vi och hälsade på goda vännerna Monika och Håkan som bor i Sigtuna. På lördag reser dom till Rota, då kommer jag osökt att tänka på att flera av våra vänner, såsom Gull-Britt och Gösta, som redan är på plats njuter av den Andalusiska solen och värmen.
Om någon vecka far Mona och Oswald också dit och jag känner att jag blir avundsjuk på dom som har förmånen att vara där, för jag hatar den här årstiden här i Sverige.
Jag saknar välkomstmötena, där man träffas, kanske efter flera år eller i fjol eller helt nya gäster att lära känna.
Jag saknar den första sällskapsrundan där nervositeten finns lite.
Jag saknar tävlingarna, att stå på första tee och känna det behagliga lugnet sänka sig i hela kroppen inför första slaget.
Jag saknar samvaron med alla som spelat och sitter i baren och väntar på prisutdelningen.
Jag saknar att ta en promenad till favoritbodegan El Gato och avnjuta ett glas sherry för att sedan ta en promenad i den ljumma kvällen med kära hustrun, kanske stanna till på en uteservering och ta en kaffe eller en öl.
Jag saknar promenaderna på den underbara strandpromenaden och att njuta av solskenet och kanske sitta en stund på La Caleta.
Jag saknar er alla kära vänner som jag har haft lyckan att lära känna genom åren. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni har det bra och att ni också saknar Rota på samma sätt som jag när ni inte är där.

2017

Gott Nytt År och God Fortsättning på 2017

Ja, så var då äntligen 2016 slut. För oss har det varit det värsta året någonsin med all tänkbar otur vad gäller hälsan. Det började den 15 januari i Rota med att jag drabbades av en lindrig stroke.
Efter c:a en vecka så tyckte läkaren att det var OK att flyga, så vi reste hem den 25:e.
När vi kom hem var det vinter och kallt, så det var dags att byta till vinterdäck på bilen och i samband med lastningen av dessa så gjorde Marianne en oförsiktig vridning, vilket medförde att hela eländet startade.
Det visade sig senare att hon drabbats av benskörhet, vilket mynnade ut i att fem ryggkotor kollapsade helt och hållet, vilket i sig betydde att hon inte längre kunde gå, dessutom blev hon åtta centimeter kortare, så nu har jag en liten och hanterbar gumma.
Efter otaliga läkarbesök på olika inrättningar och kliniker har hon till sist fått någon medicin som gör att benstommmen skall stabiliseras. Hon kan nu gå med hjälp av en rollator, men vi hoppas att all sjukgymnastik och träning skall göra att det blir allt mer stabilt.
Själv drabbades jag av en komplicerad skada i höger knä, så hela eftersommaren fick jag lov att åka golfbil på tävlingarna. Jag spelade enbart tävlingar och inga sällskapsrundor för jag hade så ont.
Till slut fick jag i alla fall komma in och operera knät. man konstaterade att ett korsband var av och menisken så skadad att den togs bort till fem sjättedelar, samt att jag hade lösa benbitar i knäleden.
Operationen blev lyckad så jag går på sjukgymnastik en gång i veckan och målsättningen är att kunna spela golftävlingen "Gotland Runt" utan att åka golfbil.
Nåja, så här har vårt 2016 varit, så det kan inte bli annat än bättre i fortsättningen.
Vi vill också skicka ett stort tack till alla vänner som stöttat oss under hela året, ni är underbara!