måndag 13 november 2017

Höstdag

Idag var det en kylig men fin hösdag så vi bestämde oss att ta vår vanliga promenad någon annanstans än här i Åker för att få lite omväxling i vardagen.


 Vi tog bilen till Mariefred och började vår vandring i en park som heter "Hjorthagen" som har både anlagda promenadvägar, vackra ekbackar och ängar där man kan välja att ströva omkring. I stort sett var man går så är det vackra omgivningar och mycket att se.
 Marianne testar gränserna vad gäller att orka med att gå, vanligtvis 30-40 minuter, men idag blev lite längre.
Lite fakta om stället vi promenerat idag:

Hjorthagen är ett cirka 60 hektar stort inhägnat område i närheten av Gripsholms slott i sydvästra utkanten av Mariefred i Södermanland. I Hjorthagen strövar ett hundratal dovhjortar.[1] Huvuddelen av området, cirka 50 hektar, är sedan 2001 naturreservat.[2] Hjortstammen har sitt ursprung från Kungliga Djurgården i Stockholm.[3]
Området, som ingår i Gripsholms slottsområde och disponeras av kungen, tillhörde sedan 1600-talet Gripsholms Kungsladugård. Kung Karl XV lät anlägga området på 1860-talet, som en promenadpark och djurgård. Från omkring år 1890 har området varit ett hjorthägn.
Hjorthagen är Sveriges enda kvarvarande hjorthägn inom ett kungligt slottsområde. Hjorthagen är kuperad och används som strövområde. Miljön präglas av ekhagar med flerhundraåriga träd, vilka gynnar livsmiljön för flera sällsynta växter och insekter, bland andra den rödlistade läderbaggen (Osmoderma eremita). I området finns en fornborg från folkvandringstiden
Efter avslutad promenad så är det bara att ta sikte på Gripsholms slott så vet man att det är rätt väg att gå.

onsdag 8 november 2017

Årspremiär

Som jag tidigare berättat så träffas Gripsholms golfpensionärer en gång i veckan och spelar bowling.
 Idag bestämde jag mig för att börja deltaga i denna svåra sysselsättning, så glad i hågen tog jag tag i eländet.
 Jag blev lottad med Lasse F. på samma bana och han hade tekniken för att slå ner dessa käglor, men mina klot måste ha varit ovala eller något liknande för de hade en tendens att gå sin egen väg.
Lasse missade även han en liten del och var verkligen irriterad att han inte kom över 500 poäng utan han slutade på 496, Vad skall då jag säga om min insats, där jag blev sist av alla på 344 poäng, nej tacka vet jag golf, där går i alla fall bollen ungefär där man siktar. Nåväl, jag tänker inte ge upp utan strid, så jag fortsätter ett tag till, om inte annat så är det trevligt att träffa de gamla golfarna.

tisdag 31 oktober 2017

Inte en vanlig dag

I morse bestämde vi att hitta på något som ger ett litet avbrott i vardagen, för som det har blivit så kan vi inte göra så mycket,


 Vi åkte till ett ställe som heter Östermalma, ett par mil från Nyköping. Det är Svenska jägarförbundets kursgård, där det även finns en restaurang som serverar "dagens lunch"
 Omgivningarna runt Östermalma slott är fantastiska, med  diverse statyer och skulpturer, som här en varg t.ex.
 Det finns även en viltstig med stora hägn, där det t.ex. går älgar, hjortar rådjur och som på bilden vildsvin och mycket annat. Vi kunde inte gå så långt för Marianne klarar sig inte utan sin rollator och den är inte "skogsvänlig"


Inne i matsalen är väggarna prydda med alla möjliga sorters djurtroféer
Idag bestod dagens rätt av Kronhjortsfilé och klyftpotatis. Det finns givetvis andra rätter att välja på också, men alltid en vilträtt som specialité.                                                                                            

fredag 15 september 2017

Höst



Hösten närmar sig med stormsteg, vilket ger anledning till lite tillbakablick av året som varit hittills.
För ungefär ett år sedan konstaterades det att jag drabbats av cancer, vilket mer eller mindre drog ner humöret och lusten att göra sådant som har varit trevligt och njutbart innan. 
Nåja, det finns de som har det mycket värre, men tankarna kom i alla fall att vi har haft ett par jävliga år. Först att Marianne drabbades av att inte kunna gå utan hjälpmedel längre och hennes oerhörda värk, vilken lyckligtvis avtar mer och mer.
Jag fick i alla fall en tid för operation i juni och efter denna har jag haft ganska besvärligt, så i stort sett hela golfsäsongen blev spolierad.
I mars var vi i Rota och där hade jag bestämt mig för att slå bort tankarna på sjukdom och bara ha trevligt med Marianne, samt vara med på alla arrangerade golftävlingar.
För att kompensera den förlorade golfsäsongen så har jag bestämt mig för att spela något som heter "hösttouren" vilket innebär att man har möjlighet att spela alla Södermanlands (23 st) golfbanor under september och oktober. Man betalar endast startavgiften 100 kr, så någon greenfee är det inte.
Tänk nu på att när man blir lite äldre så vet man inte vad som kan hända, utan var rädda om varandra, livet är för kort att inte bry sig.

måndag 28 augusti 2017

SPF riks


Nu är det längesedan jag gjorde något inlägg på den här bloggen, men det har sina orsaker, nämligen sjukdom. Jag drabbades av cancer och har genomgått en ganska jobbig operation, vilken jag inte ännu vet resultatet av, men jag känner mig rätt så bra nu igen.
Den gångna golfsäsongen blev ju ordentligt avkortad, jag harde inte spelat sedan i juni och bara spelat 4 rundor innan den för mig största tävlingen för året ägde rum. Det var SPFs riksgolf, som i år spelades på Karlstad GK ena dagen och Hammarö GK nästa dag. Jag tycker själv att jag spelade bra med 73 slag första dagen och 75 slag andra dagen. Turligt nog så räckte det till vinst i min klass, så nu kanske jag börjar komma tillbaka i form igen.                            

fredag 23 juni 2017

repris, detta skrev jag för 3 år sedan

Det här är en saga, helt tagen ur min egen fantasi.                                                     Den handlar om midsommaren som av en del beskrivs som en trolsk tid.
Handlingen utspelar sig vid det gamla slottet där Gustav Vasa lät kasta sin egen son i de kalla källarvalven som var fängelse på den tiden.                                                               

Det gamla slottet sett från parken


 Två barn har av någon okänd anledning blivit utplacerade på en stor gräsmatta, massor av folk samlas för att få en glimt av något som väntar. Än så länge vet ingen vad, men nyfikenheten tar över.


 På ängen placeras ut ett stort kors och folk börjar genast att tala om korsfästelse, så spänningen stiger och människorna väntar tåligt.


 En mamma försöker trösta sina barn, det är troligen deras kam-
rater som blivit utkastade på gräset i väntan på sitt öde.
Plötsligt kommer det människor, utklädda i konstiga dräkter och bärande på stora runda ringar klädda med olika växter, som nog har sin betydelse i sig själva, men verkar mycket mystiskt och skrämmande för oss som inte vet något om det rituella beteendet.
Än mer skrämmande klädsel hade den här mannen som jag antog vara bödeln. Vad är det för konstigt han håller på med här kan man ju undra. Mer och mer folk samlas runt honom för att få en glimt av hans göranden. Se hur han kastar sina blickar på de båda barnen vid sin sida.
Det visar sig att korset hade blivit kamouflerat med växter som redan var framkörda av ortsbefolkningen och plötsligt hördes en order från bödeln att människorna skulle lyfta upp korset och bära iväg med det till en plats så alla kunde se vad som skulle utspela sig
Ingen av de närvarande vågade protestera så man lyfte upp det och tågade till den angivna platsen.

Som på en given signal kommer det en hop män i olika åldrar rusande med hiskeliga stänger som i toppen var försedda med stora metallkrokar som dom genast satte igång att attackera det stora växtbeklädda korset med så aggresivt att det reste sig mot den regntunga himlen.


När så det stora korset stod på plats så tyckte vi nog att det var dags att fly från de väntande ruskigheterna, för alla barn hade blivit så uppsluppna nu av det ohyggliga som väntade. Till och med en del av den vuxna publiken började nervöst att i kör sjungande tillkalla några små grodor under en väldigt falskklingande melodi.
Vi är både glada och tacksamma att vi slapp se avslutningen på de ruskiga saker som väntade.
Väl hemma så kopplade vi av med lite potatis, sill och snaps enbart för att glömma det vi under dagen bevittnat.







söndag 4 juni 2017

4 juni

Idag var en av de dagar då Marianne kände sig rätt så bra och då det var fint väder så och torrt på marken i det motionsspåret som finns alldeles i närheten där vi bor, så gick vi faktiskt två kilometer
i detsamma. Det var första gången sedan skadan men förhoppnings-
vis inte den sista, för det är mycket trevligare än att bara gå på en
asfalterad väg eller gångbana.                                                             
 Marianne är väldigt förtjust i blommor, så hon passade på att plocka en rejäl bukett med liljekonvaljer.