Singeltävling

 Dagen som jag väntat på, jag skulle äntligen spela min första individuella tävling på det här resmålet. Tävlingen var på den urflotta golfanläggningen BOAVISTA, (klubbhuset på bilden ovan)  

 Mina förväntningar var skyhöga och jag förberedde mig minutiöst på morgonen. På bilden syns utslaget från ett av hålen, det var gott om raviner och vattendammar, men banan var mycket välvårdad och fin, så det går inte att klaga på den biten.

Nåja, du kanske anar vart jag vill komma med dessa ord jag skrivit, så jag får väl använda det gamla ordspråket "upp som en sol och ner som en pannkaka" det var summeringen av min tävlingsdag. Men skam den som ger sig, ny tävling på måndag igen, då har jag slickat såren och ser framåt igen.

Upp, upp, upp

Idag agerade Monika och Håkan guider åt oss som inte hunnit se så mycket ännu, Vi blev hämtade med bil och färden bar iväg till att 

börja med till den lilla bergsbyn Monchiqe. Där är det smala och branta gränder, vilket tog lite på den dåliga konditionen, men det är väl bara bra antar jag.

Kyrkan mitt i byn brukar man väl säga och vi lyckades hitta två kyrkor nästan intill varandra.

I den här byn verkade man ha förkärlek för bronsfigurer, verkligt välgjorda och detaljrika

och som synes så kunde ju inte Marianne låta bli dem.

En liten pojke som håller i en fågel, (tråkigt nog kom min skugga med) men lite klantighet får man räkna med i vår ålder.

Efter att ha avnjutit var sin kopp kaffe på en uteservering fortsatte färden uppåt till en plats som heter Foia och ligger 902 meter ö.h.

Där uppe var det en aning kyligare, för det blåste c:a 15 m/s så vi gick inte ute så länge. Tack M och H för en fin dag.

Varmt som f..n

Dagen började med rätt hög temperatur, 24 grader på dagen i solen så det blev att plocka fram shortsen och en tunn tröja, bära ut golfgrejorna till bilen och ställa kosan mot ytterligare en ny bana för mig, som heter SILVES GOLF

 Dagen till ära så följde Marianne med så vi hyrde en buggy, som skam till sägandes även jag åkte med. Jag spelade med det tjusiga paret Agemalm och Marianne förde scoren, men det hjälpte inte mig för Monika var oslagbar.

 Banan var fantastiskt vacker att se på, men jag kom inte överens med bunkrarna, vad jag nu skulle där att göra.

 Bilderna har Marianne tagit från tee på bägge korten ovan, visst ser dom otroligt inbjudande ut?

Hur i hela friden har den här geten tagit sig upp på den här stenhögen, men visst är det en fin plats för att skåda vårt spel.

utflykt

 Idag var vi på en utflykt till den lilla byn SAGRES som även kallas för världens ände för den är Europas sydligaste plats. Bakom Marianne ligger Atlanten med sitt färgskimrande vatten
Platsen är också känd för att vara Henric sjöfararens tillhåll varifrån han sponsrade andra upptäcktsresande. Borgen som är uddens centrum är omgiven av 60 meter höga, lodräta klippor. Platsen är också ett paradis för surfare, för det är enorma vågor här.

mera gnäll

På föregående inlägg lyckades jag i alla fall med en bild på min spelpartner och det är tur att jag inte har så lätt att tappa humöret för då hade väl den här datorn fått känna på återvinningsstationen. Idag spelade jag en ny partävling, dock med ny partner, nämligen Monikas man Håkan. Vi spelade bra ihop och slutade på tredje plats, för det blåste 13-14 m/s och banan ESPICHE ligger högt uppe i förhållande till andra banor.

huvudvärk

Jag vet inget som är mer irriterande än när det kommer upp en ruta på datorn som säger "Hoppsan, ett fel har visst inträffat" och det verkligen har inträffat. 
Det inträffade felet i detta fall är att jag inte kan lägga in några eller endast få bilder i varje inlägg.
Jag skulle gärna velat visa bilder från tävlingen i tisdags då jag spelade bästboll med Monika Agemalm på den gamla mästerskapsbanan PENINA. 

andra rundan

Idag spelade jag på en bana som heter PALMARES och jag vill lova att det var en upplevelse. Banan ligger längs med havet och idag blåste det i alla fall nära storm. Till råga på allt var banan oerhört backig, med långa branta backar så här behövs i alla fall inga besök på något gym.

 Utsikten från många hål är helt magnifik så man trivs fastän golfspelet hade mycket mer att önska

 Mina spelkompisar för dagen var Kenta från Waxholm och Håkan

 från Sigtuna. Vi hade väldigt trevligt i bollen. Resultat: Skit i det. 

Utsikten från 19:e hålet är det inte heller mycket att klaga på.

Lite sightseeing

 Idag tog våra vänner Monika och Håkan med oss ut till några byar som de hade besökt tidigare och den första heter Portimâo, som likt de flesta byarna ligger den vid havet. Staden är mest berömd för sitt sardinfiske från århundraden tillbaka men numera går båtar ut och för med sig människor som är intresserade av sportfiske.

 Hela hamnområdet lämpar sig utmärkt för promenader.

 Det finns ett väldigt intressant museum där man kan följa utvecklingen av sardinfisket genom tiderna, fiskredskap, båtar och hela framställningen av produkten tills den är förpackad och finns att handla i butik. Det visade också arbetarnas vedermödor förr i tiden och där hade man börjat med den s.k. löpandebandprincipen även om det var något primitivt förr.

 När fiskebåtarna kom in så lossades fisken i korgar som man kastade från båten till särskilda mottagare på kajen som sedan hängde upp korgen på krokar som vinschades in till renseriet.

 Det här storkparet hade sitt bo på toppen av en hamnkran, så jag hoppas att den inte skall användas på ett tag.

 Nästa mål blev den lilla fiskebyn Ferragudo där det i inloppet till byn låg många små fiskebåtar, varför de inte låg vid kajerna vet jag inte.

 Från andra sidan kanalen ser ju torget i byn riktigt tilltalande ut så

vi gick dit och satte oss på en uteservering och åt en helt förträfflig lunch.

Nytt försök

Jag har haft problem med överföringen av bilder från kameran till datorn, men jag gör ett försök igen.
Jag har visserligen missat en dag som bestod av att vi fortsatte vår upptäcktspromenad, denna gång i "gamla staden" men förhoppningsvis skall tekniken fungera nu så det blir flera stadsvandringar. Nu fick det bli bilder med telefonen.

 Igår spelade jag min första golfrunda på det här resmålet och det var på en bana som heter ALTO golf. Mina medspelare var Monika och Håkan Agemalm. Banan i sig var ganska trevlig med rätt så snabba greener och väldigt välskött i sin helhet. 
Gubbarna här ser ju rätt glada ut trots deras usla spel, för vi blev fullkomligt utklassade av Monika.

Efter att ha spelat färdigt och faktiskt även njutit av golfrundan och solskenet i 4 timmar så kopplade vi av en stund med lite förfriskningar i baren. Summa första golfdagen: Positiv upplevelse!

Lagos februari

Ja, nu börjar 2019 års resande och denna gång blev det med den välkända longstayarrangören 

Våra värdar för tiden vi är här, Lola och Stefan.

 Som du ser ovan så blev resan till Algarvekusten i södra Portugal, vilket är ett nytt resmål för oss. Vi kom fram igår, så dagen kommer att användas till att upptäcka staden efter att vi träffat våra värdar.
Vi har våra vänner Monika och Håkan som varit här tidigare och har lovat att guida oss idag.

 Vi bor på ett hotell som heter Marina Club, det på bilden ovan.

Detta är än så länge vad jag kan visa av strandpromenaden och den verkar ju vara något för Marianne att promenera på.

Jag har gjort lite research om platsen och detta har kommit fram:

Lagos är en stad i västra delen av Algarve i södra Portugal. 17 500 invånare i kommunen 31 048 invånare (2011).

Lagos, som har en väl skyddad hamn, var under 1400- och 1500-talen utgångspunkt för flera upptäcktsresor. Lagos har även varit känd för sitt sardinfiske. Staden förstördes delvis under jordbävningen 1755.^[1]

Jordbävningen inträffade i havet nära Lissabon den 1 november (allhelgonadagen) detta år. Skalvets epicentrum har beräknats ha legat 200 kilometer sydväst om Kap Sankt Vincent. Jordbävningen försvagade, genom sin omfattning, Portugal som land och inverkade menligt på landets stormaktsambitioner.

Skalvet

Skalvet inträffade klockan 09.30 på förmiddagen. Skalvet varade cirka sex minuter och orsakade skada i Lissabon. En halvtimme efter skalvet kom en flera meter hög tsunami. Tsunamin drabbade även hela den portugisiska kusten, särskilt Algarve. Tre meter höga vågor drabbade dessutom norra Europa, och orsakade skada längs England och Irlands kust.^[1] I Spanien drabbades städerna Cadiz, Huelva och Sevilla av skador Lissabon drabbades också hårt av bränder efter jordbävningen och tsunamin. Branden varade i fem dagar innan den självslocknade, efter att förstört flera byggnader som klarat både skalvet och tsunamin.

Den sammanlagda dödssiffran tros ha hamnat på någonstans mellan 40 000 och 100 000, varav de flesta (30 000–90 000) i Lissabon-regionen. Jordbävningen förstörde mycket kultur i Lissabon. Kyrkor, museer och operor ödelades, liksom det kungliga palatset. Likaså förstördes det kungliga biblioteket med mer än 70 000 böcker och hundratals målningar gjorda av ett flertal berömda konstnärer. De kungliga arkiven, som hade material från upptäckare och sjöfarare som Vasco de Gama, förstördes likaså.^[1]

Ekonomiske historikern Álvaro Pereira har beräknat att 30 000 till 40 000 av stadens totalt 200 000 individer förolyckades i samband med jordbävningen och den efterföljande tsunamin. Pereira uppskattade den sammanlagda dödssiffran för Portugal, Spanien och Marocko, från jordbävningen och de efterföljande bränderna och tsunamierna, till 40 000–50 000