La Finca

 Så har man då fått spela på en riktig mästerskapsbana och det var i och för sig en upplevelse. Banan La Finca (gården) ligger i något som ser ut son en gammal vulkankrater, för hela banan är omgiven av höga berg som ser ut som lava. Jag vet inte om det är så, men jag tror det. 

Det är nog den längsta bana som jag har spelat för enl. min stegräknare kom jag upp i 19000 steg och det visade 12, 1 km. Tråkigt nog så måste jag spela från gul tee för det finns inte någon slope för herrar på röd och då har jag ganska liten chans att hänga med de yngre "gubbarna" Jag är i alla fall nöjd med min egen insats idag.

Det här ser ut som ett fängelse, men det är en handgjord mur, sten för sten, som skall förhindra husen att kana ner i dalen.

Här ser man bergskedjan som går runt golfbanan. Ganska imponerande.

Det var rejält med vatten på de flesta hål och inte särskilt brett för bollen att landa på om man inte räckte in på green.

Sådana här snygga soffor av kakel var placerade vid varje hål.

På det här korthålet kan man se att det var en viss utmaning att slå in på green.

Den här bilden tog jag bara för att jag tilltalades av utsikten.

Ett ganska tilltalande avslutningshål med ett ganska brett vattenhinder framför greenen.

Villamartin

 Torsdag och dags för tävling. Denna gång var det den fina banan Villamartin som fick äran att ha oss som tävlande.

Här är ett exempel på min vanliga otur. När tävlingen kom igång och vi hade spelat tre hål så undrade jag vad som var fel, för jag spelade bättre än på länge och låg under mitt hcp. Men så tornade molnen upp sig och regnet kom. 

Med regn så menar jag inte lite stänk utan det var skyfall, men jag fortsatte att spela bra till hål 7 och vad hände då? jo, tävlingen bröts för ospelbar bana, vilket det verkligen blev som du kan se så var det översvämning på greenerna. Undrar just om jag lyckas spela så bra någon mer gång, det blir ju ny tävling på ny bana om en vecka.

Jag tog en bild på vägen när jag åkte hem.

Ingen semester här

Idag har jag spelat på den mest krävande bana som jag någonsin varit på. Den heter Las Ramblas och är även den längsta i mitt tycke. Någon uttryckte "jävla Kalle ankabana" och jag är benägen att hålla med.

På 16 av 18 hål var det en ravin som man antingen skulle slå över eller så gick hålet parallellt med den och då gick hålet på skrå, så om man inte höll upp ordentligt så rullade bollen ner i ravinen. Ta t.ex. detta hål som fotot är taget från tee och fairway ligger högre än man står.

Vi spelade som tur var en 4-mannascramble och jag var tvungen att spela från gul tee, vilket visade sig att på 3 st. hål avstod jag från att slå ut eftersom min kapacitet numera inte räcker att "carra" 180 meter, men som tur var visade det sig inte vara några problem i alla fall, för laget bestod av två duktiga damer och från röd tee var det inga problem att nå fairway.

Lagets lagledare var relativt ung och långtslående och han tyckte banan var kul, men för mig var det både första och sista gången att spela här.

Vad sägs om detta hål där utslaget måste starta mellan träden.

Efter 17:e hålet fanns denna grav och mina tankar gick osökt till att det kanske var någon som inte hade orkat längre i dessa mördarbackar. Men skämt åsido, det var nog något annat.

Här står mina medspelare och diskuterar hur det här hålet skall spelas.

Mellan varje hål gick dessa slingrande vägar upp eller ner och på min stegräknare hade jag gått 17600 steg så i kväll är jag lite sliten.

Hur det gick för laget i tävlingen: Vi spelade på 64,8 netto och vinnarlaget hade 61,5 så vårt resultat räckte inte till någon prisplats.
 

vind i seglen

 

En riktigt blåsig dag i Torrevieja

Mellandag

 

Idag var det lite kyligt och blåsigt så i stället för stranden blev det lite minigolf på den här superfina 18-hålsbanan som ligger i Alcàzares. Den ägs f.ö. av en svenska som alltid är tillmötesgående och trevlig. En golfrunda med tillhörande lunch kostar bara 16 euro.

Tävlingsdags

Denna veckas tävling spelades på La Marquesa Golf & Countryclub som ligger ganska avsides från alla större vägar någonstans mellan Alicante och Torrevieja. Vilken tur att GPS:en fungerar. Området ligger väldigt högt upp i bergen, men det byggs rätt mycket runt banan och alla byggnader har utsikt mot golfbanan.

Nog trodde jag att jag hade lite mer kontroll över mina golfslag, men redan på hål 1 lyckades jag skicka iväg min boll i den här kanalen.

Mitt spel hade mycket mer att önska, som t.ex. på hål 16, där greenen består av en liten ö i den här sjön och den är bara 15 meter tvärs över, men endast 100 meter att spela. Jag började med att slå min boll c:a en decimeter kort så den försvann i vattnet. Jag tog en ny boll och ett nummer högre klubba, vad hände, jo den träffade greenen men fortsatte över, så det var bara att ge upp hålet. Summa: En dålig golfdag för mig.
 

Mycket åkande

 

Idag hade vi bestämt att besöka det mycket omtalade köpcentret LA ZENIA BOULEVARD där det finns hela 34 olika restauranger och andra matställen inom samma byggnad. Den upplevelsen är vi nog glada att slippa i fortsättningen.                                                                                     

Nästa utflyktsmål var att åka till La Marquesa Golf & Countryclub, där jag skall spela tävling i morgon. Det skall sägas att det minsann inte var lätt att hitta dit.

Där vi bor finns det plats att dubbelparkera våra fordon. Den ena kör Marianne och den andra kör jag.

Dag 2

 

Idag har vi varit rätt lata och bara gjort en tur till vårt "gamla" ställe San Pedro del Pinatar. Där tog vi en rejäl promenad i solskenet på strandpromenaden.

Den här gamla fula väderkvarnen markerar den nordligaste punkten på innanhavet MAR MENOR 

1:a November

 

Måndag förmiddag lämnade vi hotellet som vi sov på natten innan den riktiga vistelsen började. så nu var det bara att vänta på att få hämta nyckeln till vårt boende,

Nåväl, vi utnyttjade den tiden ganska väl och tog en riktig lång

promenad inne i Torrevieja. Det blev förvisso en del vilopauser.

Vi såg en hel del människor som badade så vattnet var nog tillräckligt varmt, annars brukar man ju bara se ungar som badar.

Men som sagt, vi var ju väldigt sugna på lite tapas så vi fick en plats på en uteservering med både sol och skugga, det var f.ö. 30 grader.

Det här, som på spanska heter "gambas al ajillo" är min favorit.