Ja, så har det då varit fest i två dagar. Therese, Helenes syster som också bor i Rota och har en italiensk restaurang som heter La Dolche Vita, fyllde 40 år. det började med att John hämtade henne på jobbet och satte en påse över huvudet på henne. Det är visst något italienskt påhitt. I den abonnerade restarangen (La Costilla) hade det samlats en stor del av playagolfgästerna som hade fått reda på att det skule bli dans och inget mer.
När hon hade fått av sig sin huvudbonad och fick se alla människor som samlats fick hon nog en liten chock av samma slag som jag fick på min 70-årsdag, man känner sig ju lite generad också.
Peter, en mycket populär trubadur, visserligen inte proffisionell, men fantastisk bra var hitflugen från Stockholm bara för att underhålla en kväll som denna. Här ser det ut som att han sjunger bara för Marianne.
Två glada och lyckliga systrar.
Det festliga med sådana här fester är att dom inte går till som i Sverge, där det ofta festas bakom lyckta dörrar, utan här kommer även folk från gatan in och även deltar i festligheterna och dansar till svensk musik fast dom inte förstår ett dugg.
På dansgolvet var det inte stilla en minut på hela kvällen.
Lena i ivrigt samspråk med norska Marianne och dom verkar ju ha det riktigt roligt.
Jag kan inte begripa hur denne fantastiske sångare kan hålla ett så högt tempo i 4 timmar utan paus.
Här sjunger Peter och Therese duett.
Dagen efter fick jag syn på Therese utanför min balkong iklädd röda långbyxor och skor med en blomma i håret och dessutom en flaska champagne i näven.
Nu var det inte så att det var mig hon kom för att träffa, utan hennes mamma bor i samma hus och hon kom med Helene för att hämta Ingalill, för en av hennes presenter var att bli bjuden på ett fint SPA i Jerez där dessa damer fördrev söndagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar