måndag 4 februari 2013

Så sant

Detta inlägg har jag lånat (stulit) från bloggen "stationsvakt"


Fejkat

Jag såg naturligtvis inte melodifestivalen. Eller deltävlingen, eller vad de nu kallar den. Jag hade annat för mig. Men dan efter skummade jag igenom den på svt play. Jag är inte fördomsfull eller så, jag tycker att en bra låt är en bra låt, även om den skulle återfinnas i ett sånt här sammanhang, så jag gav varje låt ca en minuts chans.

Ingen föll mig på läppen, och det var ju ganska väntat, men det var inte det jag störde mig på. Jag störde mig, värre än vanligt, på hur jävla utstuderat och ändå blaséaktigt maskinframställt det kändes med detta play/singbackande. Nån tomte stod till exempel och rockade loss som fan med en saxofon, men vad som kom ut ur själva den var väl bara luft, antar jag.

Jag blir mer och mer trött på detta fejkande. Det är som att det finns ett hemligt kontrakt mellan producenten och konsumenten numera; Vi vet att du vet att allt bara är fejk, men för att allt ska flyta på så kan vi väl båda låtsas som att det är på riktigt. Det är en win win - vi tuggar maten åt dig och du behöver bara svälja.

Det är störande detta här, och det verkar dessutom genomsyra hela samhället. Ett färskt exempel är moderaten Tobias Billström igår: Vi vet att du vet att vi plagierar SD:s politik, men för att återflödet av de väljare som SD har stulit från oss ska rinna ordentligt så kan vi väl båda låtsas som att vi alltid har tyckt som SD.

Om det finns någonting som skulle få mig att börja respektera politiker, eller att börja titta på melodifestivalen, eller vad det nu må röra sig om för Vi vet att du är för dum för att tänka själv-underförståddhet, är att saker och ting började återgå till att vara på riktigt. Vad det nu är.

Inga kommentarer: