Ruskigt

Det här är en saga, helt tagen ur min egen fantasi. Den handlar om midsommaren som av en del beskrivs som en trolsk tid.

Handlingen utspelar sig i slottsparken vid det gamla slottet där Gustav Vasa lät kasta sin son i fängelse i de fuktiga och mörka valven under det.                                                                         

Det gamla slottet sett från parken

 Två barn har av någon okänd anledning blivit utplacerade på en stor gräsmatta, massor av folk samlas för att få en glimt av något som väntar. Än så länge vet ingen vad, men nyfikenheten tar över.

 På ängen placeras ut ett stort kors och folk börjar genast att tala om korsfästelse, så spänningen stiger och människorna väntar tåligt.

 En mamma försöker trösta sina barn, det är troligen deras kam-
rater som blivit utkastade på gräset i väntan på sitt öde.

Plötsligt kommer det människor, utklädda i konstiga dräkter och bärande på stora runda ringar klädda med olika växter, som nog har sin betydelse i sig själva, men verkar mycket mystiskt och skrämmande för oss som inte vet något om det rituella beteendet.

Än mer skrämmande klädsel hade den här mannen som jag antog vara bödeln. Vad är det för konstigt han håller på med här kan man ju undra. Mer och mer folk samlas runt honom för att få en glimt av hans göranden. Se hur han kastar sina blickar på de båda barnen vid sin sida.

Det visar sig att korset hade blivit kamouflerat med växter som redan var framkörda av ortsbefolkningen och plötsligt hördes en order från bödeln att människorna skulle lyfta upp korset och bära iväg med det till en plats så alla kunde se vad som skulle utspela sig
Ingen av de närvarande vågade protestera så man lyfte upp det och tågade till den angivna platsen.

Som på en given signal kommer det en hop män i olika åldrar rusande med hiskeliga stänger som i toppen var försedda med stora metallkrokar som dom genast satte igång att attackera det stora växtbeklädda korset med så aggresivt att det reste sig mot den regntunga himlen.

När så det stora korset stod på plats så tyckte vi nog att det var dags att fly från de väntande ruskigheterna, för alla barn hade blivit så uppsluppna nu av det ohyggliga som väntade. Till och med en del av den vuxna publiken började nervöst att i kör sjungande tillkalla några små grodor under en väldigt falskklingande melodi.
Vi är både glada och tacksamma att vi slapp se avslutningen på de ruskiga saker som väntade.
Väl hemma så kopplade vi av med lite potatis, sill och snaps enbart för att glömma det vi under dagen bevittnat.