Gotland

 Med åldern så kommer ju krämporna, vilket inte går att komma ifrån. Det är ändå lite svårt att acceptera när man i stort sett alltid varit frisk. Just nu är Marianne hårt drabbad sedan i januari då hon skadade ryggen. I stället för att det normalt sett blir bättre, så verkar det som om hon bara blir sämre. men hon är vid gott mod och hoppas att det skall vända snart.

 I vanliga fall brukar jag åka till Gotland den här tiden på året för att spela den roligaste golftävling jag vet, nämligen: Golfa Gotland Runt, en tävling som spelas fem dagar i sträck. Eftersom läget är som ovan så har jag ställt in mitt deltagande i år, så man får leva på minnen, t.ex. förväntan att komma iväg när man väntar på att komma ombord på färjan och äventyret skall börja.

 Det mest tragiska med att inte komma iväg är att vi går miste om att få träffa våra kära vänner Gunn och Bengt som så frikostigt

har upplåtit ett hus åt oss den här veckan under ett flertal år. De bor så fantastiskt fint alldeles nära Visby Golfklubb och man kan inte annat än att njuta av tillvaron.

Man får som sagt leva på minnen av tidigare år, till och med här på När Golfklubb, vilken jag personligen har haft lite svårt att komma överens med p.g.a. alla enbuskar där mina bollar ofta hamnade.

Bästa minnet från själva tävlingen var 2014 då jag blev trea.        Men skam den som ger sig, kanske 2017 blir ett bättre år för oss.

Nostalgi

Detta utspelade sig för 10 år sedan, alltså 2006. Vi var i Rota för  andra eller tredje gången. Vi bodde på Dunas y Luz i en lägenhet högst upp. Den har en stor terrass, så en solig månad var den bra.

Det är antagligen inte sant, men vad jag minns idag så var det alltid  fint väder på den tiden. Jag minns också att vi alltid åt frukost på terrassen.                                                                                           

    

På den tiden hade man inte möjlighet att spela på olika banor som man har idag, utan man fick lov att välja en bana där man blev medlem. Vårt och de allra flestas val var Golf el Puerto där det här pampiga olivträdet stod utanför klubbhuset, men det togs av någon anledning bort och det blev rätt sterilt och tomt där sedan.             

Här ses Gripsholmsparet Ing-Marie och Classe som var vårt ressällskap på den tiden

Mellan golfrundorna gjorde vi många trevliga utflykter, som t.ex. här till Cadiz, där det var en fröjd att promenera i gränderna och upptäcka alla små affärer och saluhallen samt inte att förglömma alla uteserveringar.

Den här parken ligger i nära anslutning till hamnen i Cadiz. Träden som växer där är helt enormt stora och vackert inramade av diverse fontäner och utsökt fina stenbelagda gångar.

Vi gästspelade ibland på Sherry Golf, där den här Irländska flickan var servitris.

Vi var så fascinerade av alla storkar som byggde sina bon uppe på kraftledningsstolparna. De började sätta bo i början av november varje år och de är fortfarande mäktiga att skåda.

Varje månad korades "månadens golfare" och här lyckades jag vinna den åtråvärda trofén.
Som ni anar så är saknaden efter Rota påtaglig för oss, men det lär nog bli något besök igen, men då som golfgäster.