När livet tar en ny vändning

Som väl alla har hört "man skall aldrig ta något för givet" har vi, Marianne och jag verkligen  fått erfara.
Det började redan i januari nere i Rota, att jag blev dålig. Jag fick en stroke om dock lindrig, men det blev i alla fall kännbart för oss båd för vi blev ju tvungna att åka hem till Sverige.
Väl hemkomna inträffade det värsta, nämligen att Marianne efter ett olyckligt lyft fick ont i ryggen, vilket hon aldrig haft tidigare.

 Alla som känner henne vet ju att hon alltid är positiv och för det mesta glad och social.
Nu utlöstes en förskräcklig historia som kom troligtvis av benskör- het, vilket hon inte haft en aning om att hon lider av.

 Det resulterade i att fem ryggkotor kollapsade helt och det var för mycket att operera, utan det blir att vänta ut en långsam läkning, vilket kommer att ta lång tid, möjligen år. Hon kommer aldrig att bli bra men förhoppningsvis bättre med tiden och det skulle vara himmelskt om hon kunde slippa de svåra smärtorna, vilka hon naturligtvis får tabletter (morfin) emot.
Om hon också kunde gå utan hjälp vore vi evigt tacksamma för.
Jag och flera med mig beundrar henne för att hon kan hålla sig vid så gott humör och till stor del beror det på att det finns så goda vänner som både ringer och kommer förbi en stund.

 Vissa dagar känner hon sig bättre och då får vi passa på att göra något trevligt, som t.ex. häromdagen när vi åkte till Strängnäs och åt lunch.

Marianne anser själv att träning är enda sättet att bli bättre, så hon försöker att promenera sådär 15 - 20 minuter varje dag.