Äntligen igång

Efter c:a ett halvår med diverse krämpor och annat elände så har jag äntligen kommit igång med träningen inför golfsäsongen 2017.

 Jag spelade förvisso golf ända fram till september, men jag var ju tvungen att åka golfbil, vilket inte är så upphetsande.

Nåväl, nu har jag med vännen, grannen och golfkompisen Owe som stöd och inspirationskälla kommit igång med att börja promenera. Första dagen blev det fyra kilometer på den lokala motionsslingan och jag vill lova att det känns nu när jag har vilat ett tag.
Jag måste tillstå att det är ganska skönt att ge sig ut på morgonen fastän det är 7 grader kallt, men det är fridfullt i skogen och vackert också.
Kanske jag kan hålla Owes tempo om någon vecka, bara jag inte ger upp för att jag får lite ont här och var. Målsättningen är i alla fall att kämpa på, för jag vill helst inte spela tävlingar från en golfbil, för det distraherar min lilla hjärna för mycket.

Jag saknar

Idag var vi och hälsade på goda vännerna Monika och Håkan som bor i Sigtuna. På lördag reser dom till Rota, då kommer jag osökt att tänka på att flera av våra vänner, såsom Gull-Britt och Gösta, som redan är på plats njuter av den Andalusiska solen och värmen.
Om någon vecka far Mona och Oswald också dit och jag känner att jag blir avundsjuk på dom som har förmånen att vara där, för jag hatar den här årstiden här i Sverige.
Jag saknar välkomstmötena, där man träffas, kanske efter flera år eller i fjol eller helt nya gäster att lära känna.
Jag saknar den första sällskapsrundan där nervositeten finns lite.
Jag saknar tävlingarna, att stå på första tee och känna det behagliga lugnet sänka sig i hela kroppen inför första slaget.
Jag saknar samvaron med alla som spelat och sitter i baren och väntar på prisutdelningen.
Jag saknar att ta en promenad till favoritbodegan El Gato och avnjuta ett glas sherry för att sedan ta en promenad i den ljumma kvällen med kära hustrun, kanske stanna till på en uteservering och ta en kaffe eller en öl.
Jag saknar promenaderna på den underbara strandpromenaden och att njuta av solskenet och kanske sitta en stund på La Caleta.
Jag saknar er alla kära vänner som jag har haft lyckan att lära känna genom åren. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni har det bra och att ni också saknar Rota på samma sätt som jag när ni inte är där.

2017

Gott Nytt År och God Fortsättning på 2017

Ja, så var då äntligen 2016 slut. För oss har det varit det värsta året någonsin med all tänkbar otur vad gäller hälsan. Det började den 15 januari i Rota med att jag drabbades av en lindrig stroke.
Efter c:a en vecka så tyckte läkaren att det var OK att flyga, så vi reste hem den 25:e.
När vi kom hem var det vinter och kallt, så det var dags att byta till vinterdäck på bilen och i samband med lastningen av dessa så gjorde Marianne en oförsiktig vridning, vilket medförde att hela eländet startade.
Det visade sig senare att hon drabbats av benskörhet, vilket mynnade ut i att fem ryggkotor kollapsade helt och hållet, vilket i sig betydde att hon inte längre kunde gå, dessutom blev hon åtta centimeter kortare, så nu har jag en liten och hanterbar gumma.
Efter otaliga läkarbesök på olika inrättningar och kliniker har hon till sist fått någon medicin som gör att benstommmen skall stabiliseras. Hon kan nu gå med hjälp av en rollator, men vi hoppas att all sjukgymnastik och träning skall göra att det blir allt mer stabilt.
Själv drabbades jag av en komplicerad skada i höger knä, så hela eftersommaren fick jag lov att åka golfbil på tävlingarna. Jag spelade enbart tävlingar och inga sällskapsrundor för jag hade så ont.
Till slut fick jag i alla fall komma in och operera knät. man konstaterade att ett korsband var av och menisken så skadad att den togs bort till fem sjättedelar, samt att jag hade lösa benbitar i knäleden.
Operationen blev lyckad så jag går på sjukgymnastik en gång i veckan och målsättningen är att kunna spela golftävlingen "Gotland Runt" utan att åka golfbil.
Nåja, så här har vårt 2016 varit, så det kan inte bli annat än bättre i fortsättningen.
Vi vill också skicka ett stort tack till alla vänner som stöttat oss under hela året, ni är underbara!

envist

Ja, snart är bowlingen slut för denna säsong och mina framgångar uteblir fortfarande. Denna gång var vi 16 spelare och jag fortsätter att belägga sistaplatsen. Det positiva är att jag lyckades öka på mitt resultat med några poäng.

Här ser alla väldigt förtjusta ut, så jag antar att dom kontrollerar mitt resultat och jämför med sina egna. Men det är en gång kvar före jul och min målsättning är att nå 400 poäng.

tänk på hälsan

Nu när julen närmar sig med mycket mat och dryck, så kommer eftertanken vad man äter smygande, så här är ett julklappstips.


Man kan ändå leva hälosamt om man tänker på följande:


Om promenader är så sunt som alla påstår, så skulle brevbärarna vara i stort sett odödliga.


Valarna simmar hela dagarna och äter bara fisk, men är ändå tjocka som fan.


Kaninerna springer och hoppar hela dagarna, men lever max 5 år.


Sköldpaddorna springer inte, hoppar inte, rör sig nästan inte alls men lever i 150 år.


Så för fan....Slappna av!

J....a vinter

Det senaste dygnet har vi här i östra svealand haft det värsta snöovädret på 111 år. På TV sade metrologen att senast Stockholm hade sådant här snökaos var 1905.
Nu måste jag tillstå att här i Åker är det redan både plogat och sandat, men som synes så tornar molnen upp sig igen och vi får väl se vad det blir av detta.

bowlig när den är som sämst

Onsdag igen och veckans bowlingmatch avklarad.

Det står 10 stycken sådana här saker längst fram på en helt slät bana som kanske är 10 meter lång. Man har ett klot stort som en handboll ungefär, men ändå står dom kvar efter att jag noggrant har siktat och kastat iväg klotet. Det beror på att det inte går att "valla" mot kanterna som i biljard utan det är en förarglig ränna på var sida och där hamnade mitt klot tätt som oftast. Veckans resultat blev en aning sämre än förra gången, (325 poäng) men likaväl befäste jag sistaplatsen.
Mina funderingar börjar nu luta åt någon annan sport, som t.ex. en enkel patiens om jag nu kan hantera en kortlek.
Jag skall nu vila från bowlingen en vecka, så kanske lusten kommer tillbaka, för någon gång vill jag upp till 400 poäng.