Golf är en konstig sport, eller är det man själv som är konstig, för man tycker att man gör likadant varje gång och ändå blir resultaten så olika. Förra gången spelade jag uselt, men idag gick allt min väg, så den s.k. gnistan kom tillbaka.
Förresten. jag börjar tro att jag kanske har blivit av med cystan som jag har haft i nervkanalen i ryggen, men jag tänker inte "ropa hej" för tidigt i alla fall.
Nu börjar den s.k. Gripsholmsveckan, så nu blir det mycket golf.
Igår spelade jag en deltävling i "Sörmlandsutbytet" på Torshälla GK och det blev en av mina värsta golfrundor. Säkerligen upplever alla ibland att man inte bara spelar dåligt, utan att man dessutom har otur, men det är nog bara en dålig dag.
Det började redan på första hålet, där jag fick ett bra utslag, varpå jag frågade min markör om han hade koll, jadå svarade han. När vi gick fram mot bollen så pekade han på en boll och sa: här är den, varpå jag slog den. Vi började gå och ungefär efter 30 meter ligger en boll. Det var min!!!!! så jag hade spelat på fel boll. Naturligtvis skall man själv identifiera sin egen boll och det var klantigt av mig, men jag litade på min markör för han lät så säker.
Det finns inga bortförklaringar för dåligt spel, men incidenten på första hålet satt kvar i huvudet en stund. Nåja,vi fortsatte spelet och efter 9 hål hade jag i alla fall 16 poäng och det var väl OK.
Efter några hål var det ett par 3 på 104 meter med vatten till höger, men det var absolut inte i spel, så jag tog min järn-nia som är en favorit, siktade lite till vänster och slog till, varpå jag fick en j---a "socket" och det brukar jag sällan få, så adjöss med den bollen, bara att droppa och slå tredjeslaget som också blev misslyckat med en duff och bollen åt fel håll - inga poäng! sedan spelade jag sämre och sämre, slog in bollen i skogen och även någon till i ett vatten. Man får trösta sig med att det kan väl inte gå så här illa en gång till. Jag fick endast 10 poäng sista 9 hålen och en 23:e plats av 39 spelare.
Taxinge slott är ett gammalt gods från början av 1800-talet som nu är ett populärt turistställe med ett berömt kafé med ett otal bakverk och borden ute i trädgården med utsikt över en del av Mälaren.
Vi passade på att ta dagens promenad på en annan plats än den vanliga, för i längden blir det rätt tråkigt att gå samma runda varje dag. Idag åkte vi till Taxinge slott som alltid är välbesökt när vädret är soligt och fint. Idag besöktes platsen även av ett antal verkligt vackra bilar.
Man drömmer sig tillbaka till den gamla goda "raggartiden" när man ser en sådan här skönhet.
Det var rätt många besökare som stannade till för att beundra åken och de som var i min ålder såg extra drömmande ut.
Men ser man på, en öppen affär och då kan ni ju gissa vart Marianne tagit vägen. Det var förresten många av alla souvernirbutikerna öppna och det var verkligen turistpriser i dessa.
På väg därifrån så var Marianne tvungen att känna på temperaturen i Mälaren och det var nog kallt.
Eländet fortsätter för min familj. När jag var i Rota så fick jag väldigt ont i högra benet, vilket resulterade i att jag gick till den välkände naprapaten Jesus. Han hade en teori som var att jag hade en låsning mellan ett par ryggkotor, vilket gjorde att nerverna satt i kläm och orsakade smärtorna. Jag gick hos honom sex gånger, men blev inte bättre.
Väl hemma igen var smärtan outhärdlig, vilket i sin tur resulterade i ett läkarbesök hos husläkaren för att kunna gå vidare i utredningen.
Jag fick remisser till röntgen och besök hos en ortoped på Mälarsjukhuset.
Efter att ortopeden granskat röntgenbilderna beslutades att jag skulle vidare till s.k. magnetröntgen, vilket i sig gör att jag får vänta ytterligare ett par veckor, så jag använder mig nu av Mariannes rollator för att kunna ta mig fram. Marianne är helt fantastisk med att hjälpa mig med i stort sett allting i vardagen för att det skall fungera, för jag kan inte stödja mig på högerbenet över huvud taget.
Nu skall det utredas om jag måste gå igenom en höftoperation, vilket i så fall spolierar även kommande golfsäsong.
