snart vinter

Sista höstdagen, d.v.s. 30 november var en klar och fin dag med bara någon grad under noll. Vi hade sedan en tid med goda vännerna Monika och Håkan bestämt att träffas på det fantastiska "ÖSTERMALMA" för att umgås ett tag, promenera lite i omgivningarna och äta deras utsökta buffé, som alltid innehåller någon form av viltkött. Idag var det en vildsvinsrätt som smakade förträffligt.

 Det syns på sjön att vintern närmar sig, för det ligger en tunn ishinna på den.

 Ett annat tecken är att det minsann inte duger med kortärmat, som vissa av våra vänner bär nu.

 Juldekorationerna börjar redan plockas fram på godset och det här var ju ett trevligt dragdjur åt tomten.

 De här söta sakerna är gjorda av glas med ett oräkneligt antal små lampor inbyggda.

Efter en mycket trevlig dag så avrundades den med kaffe och kakor efter maten innan vi startade hemfärden.

Om ni orkar läsa detta så följer här fakta om det trevliga stället:

Öster Malma omnämndes ofta tidigare som Öster Malma jaktvårdsskola och är ett gods i Nyköpings kommun.

På Öster Malma har Svenska Jägareförbundet sitt nationlla kansli, med kursverksamhet och utbildning till viltmästare. Här finns även konferens- och restaurangverksamhet med inriktning på vilt.

Ungefär en kilometer söder om slottet ligger Bruket, uppförd under karolinsk tid som grindstuga för Öster Malma ägor. En motsvarande stuga är belägen en kilometer norr om Öster Malma

Öster Malma har sitt ursprung i en by om två mantal som på 1650-talet förvandlades till säteri. Ett större gravfält från yngre järnålder öster om Malmasjön kan med största sannolikhet kopplas till byn.

Huvudbyggnaden, av sten i tre våningar med fyra flyglar, är en typisk karolinsk anläggning. Den uppfördes 1668 av generaltullmästaren Wilhelm Böös Drakenhielm efter ritningar av Jean De la Vallée. Öster Malma tillhörde under 1600-talet släkterna Bååt, Silfverstierna och Drakenhielm, senare bland annat släkterna Stackelberg och Groen.

Den vitputsade ladugården härstammar från början av 1800-talet, medan logen uppfördes i början av 1900-talet.

Erland Broman sålde Öster Malma till greve Wolter Reinhold Stackelberg, och det var här, hos sin svåger Stackelberg, som Hedvig Taube tillbringade sommaren och hösten 1740, när hon tillfälligt förvisats från hdvustaden för sitt förhållande med kung Fredrik I.

Syskonen Gustaf-Otto Adelborg (1883–1965), Louise Adelborg (1885–1971) och Fredrik Adelborg (1886–1948) växte alla upp på Öster Malma.

Från 1900 tillhörde det kanslirådet Hugo Tigerschiöld, som lät rusta upp slottet. Gustav Melcher Borms sålde som siste private ägare godset till staten 1944. Från 1946 bedriver Jägareförbundet sin verksamhet på Öster Malma, och 1993 köptes godset av förbundet. Efter en större upprustning invigdes huvudkontor, konferens- och utbildningsanläggningen 2003 i den tidigare gamla ladugården.

skumt

Om man tittar på en del amerikanska gangsterfilmer, så kommer man in i en halvskum lokal som ligger i en källare eller på annat vis är gömd för vanliga människor.

 Det kan på något vis likna lokalen som jag besöker på onsdagar, den ligger många trappor ned under en simbassäng, dock ganska undanskymd med en skum atmosfär.

 På filmerna är det samlat en del skumma typer som ägnar sig åt att spela poker, biljard eller bowling. Det sistnämda är kanske inte så skumt och de skumma typerna är här utbytta till Gripsholms GK:s pensionärer som i olika grad spelar bowling.

 Atmosfären är ganska avspänd och den sociala biten är viktigast, säger de duktiga. Men vem fan kan vara social när man är sämst av alla, men OK, någon skall ju vara sist, så varför inte?

Idag spelade jag med Bertil,som är en lugn och trevlig man, men som sagt c:a 150 poäng bättre än mig. Jag hade 386 i dag, men jag skall inte ge mig förrän jag kommit över 400.

Höstdag

Idag var det en kylig men fin hösdag så vi bestämde oss att ta vår vanliga promenad någon annanstans än här i Åker för att få lite omväxling i vardagen.

 Vi tog bilen till Mariefred och började vår vandring i en park som heter "Hjorthagen" som har både anlagda promenadvägar, vackra ekbackar och ängar där man kan välja att ströva omkring. I stort sett var man går så är det vackra omgivningar och mycket att se.

 Marianne testar gränserna vad gäller att orka med att gå, vanligtvis 30-40 minuter, men idag blev lite längre.

Lite fakta om stället vi promenerat idag:

Hjorthagen är ett cirka 60 hektar stort inhägnat område i närheten av Gripsholms slott i sydvästra utkanten av Mariefred i Södermanland. I Hjorthagen strövar ett hundratal dovhjortar.^[1] Huvuddelen av området, cirka 50 hektar, är sedan 2001 naturreservat.^[2] Hjortstammen har sitt ursprung från Kungliga Djurgården i Stockholm.^[3]
Området, som ingår i Gripsholms slottsområde och disponeras av kungen, tillhörde sedan 1600-talet Gripsholms Kungsladugård. Kung Karl XV lät anlägga området på 1860-talet, som en promenadpark och djurgård. Från omkring år 1890 har området varit ett hjorthägn.
Hjorthagen är Sveriges enda kvarvarande hjorthägn inom ett kungligt slottsområde. Hjorthagen är kuperad och används som strövområde. Miljön präglas av ekhagar med flerhundraåriga träd, vilka gynnar livsmiljön för flera sällsynta växter och insekter, bland andra den rödlistade läderbaggen (Osmoderma eremita). I området finns en fornborg från folkvandringstiden

Efter avslutad promenad så är det bara att ta sikte på Gripsholms slott så vet man att det är rätt väg att gå.

Årspremiär

Som jag tidigare berättat så träffas Gripsholms golfpensionärer en gång i veckan och spelar bowling.

 Idag bestämde jag mig för att börja deltaga i denna svåra sysselsättning, så glad i hågen tog jag tag i eländet.

 Jag blev lottad med Lasse F. på samma bana och han hade tekniken för att slå ner dessa käglor, men mina klot måste ha varit ovala eller något liknande för de hade en tendens att gå sin egen väg.

Lasse missade även han en liten del och var verkligen irriterad att han inte kom över 500 poäng utan han slutade på 496, Vad skall då jag säga om min insats, där jag blev sist av alla på 344 poäng, nej tacka vet jag golf, där går i alla fall bollen ungefär där man siktar. Nåväl, jag tänker inte ge upp utan strid, så jag fortsätter ett tag till, om inte annat så är det trevligt att träffa de gamla golfarna.